Idag har killarna legat i mormors stora badkar. Hon har en bubbelmatta som ger en massa bubblor. Barnen blev helt täckta av skum. Det var knappt att man såg deras ögon. En skum förmiddag helt enkelt.

Jag hoppade in istället för Ulla idag för hon skulle bort så det blev en guidning på Göthlinska. Det kom 4 st från Uppsala och Västerås. Det är alltid lika roligt att guida och få träffa nya människor.

När jag kom hem var mamma i stressat tillstånd. Hon hade tipsat Aftonbladet om Per som jobbar på en handelsträdgård för 18:-/dagen och i vissa fall flera veckor i sträck. De skulle komma på direkten så det var bara för mig att börja plocka undan och städa. Jag var mammas lilla piga under några timmar. Artikeln kommer imorgon och förhoppningen är att kommunen ändrar sina rutiner och tar hand om sina utvecklingsstörda bättre. Jag hoppas verkligen att det blir något positivt som kommer ut av det här och inte att det blir småstadsgnäll.

I framtiden kommar allt sånt att vila på mina axlar, jag kommar att få ta hand om min bror och det är såååå viktigt att han har det bra. Det är min fasta övertygelse att det sätt som vi tar hand om de svagaste i samhället visar hur civiliserade vi är. I mina ögon är just den gruppen viktigast för hela vårt samhälle.

Vi hann med en tur ner till Bryggeriet och lyssnade på jazz. Det är så fint ordnat med allt där nere. Det är verkligen en lycka att få bo i dessa bygder med så mycket kultur och trevliga människor. Jag har hittat ett ställe som är hemma. (Spännande ur ett kulturgeogarfiskt perspektiv. Jag fick VG på den kursen.) :-)

Kram Sara

Idag har vi gjort en del saker som barnen längtat efter. Vi har varit uppe i Svampen. Det tog oss ca 4 år innan vi stannade och gjorde slag i saken. Det var en fantastisk utsikt och inte led man av svindel trots att det var högt upp och barnen sprang runt.

Vi har verkligen haft tur med vädret idag. Varje gång vi gått in har det börjat regna och sedan har det blivit uppehåll när vi gått ut. Det kan man kalla tur.

Vi började vår storstads tur i Karlslund och det är ju i princip på landet. Vi åkte till Tekniska Kvarnen och provade på allt som inte var trasigt. Henrik fanns där som stinsskyltdocka men barnen tyckte att hans huvud såg lite tunnt ut. Tågen gick som de ska. Det finns en stor modelljärnväg där.  Det fanns också en ny utställning där allt handlar om el och man kan prova på olika saker. Jag cyklade så fort på en träningcykel att jag fick igång lamporna, fläkten, signal ljuset och musiken. Det är nog en ny träningstrend som kan slå.

Vi hann med ett stopp på Myrornas och AliBaba. Jag hittade en jätte söt långärmad tröja som Elsa ska få när hon hälsar på. Hon är en ganska nybliven storasyster och då ska man ha presenter.  

Nu önskar jag Elizabeth en härlig födelsedag. Att Anna äntligen har fått barn. Att Robert sitter hemma och njuter av att vara. Att Ruth får det trevligt i Sverige med familjen och att alla ni andra får en kram./ Sara

Kommer precis hem från bio i Örebro. Vi dvs. killarna, jag, mamma och Olle åkte in för att uppleva storstaden och dess bio. Vi såg Ice age 3. Den var väl inte jätte bra och det var synd att det inte var 3D men killarna och Olle var mycket nöjda. Det är kul att se film och att uppleva staden på kvällen. Vi har varit väldigt lite inne i Örebro så imorgon har vi bestämt att vi ska göra en heldag i "storstan".

Annars så har det varit en slö dag i dag. Vi vaknade kvart i 10 i dag och var väldigt förvånade. Alla hade sovit länge. Vi åt frukost, tittade på en film och sedan sov jag igen. Jag är tydligen helt slut. Jag brukar ju vara i farten för det mesta men idag var det hopplöst.

Vi ska sova över hos mamma i natt. Det är första gången jag och killarna sover över så här. Det ska bli mysigt och jag vet att min man myser hemma. Han behöver det.

Tack för att ni läser och så har jag fått kommentarer :-) !!!

Kram och God natt

Sara 

Nu när allt är upp och ner så märker jag att jag inte orkar hålla kontakten med alla er som jag tänker så ofta på. Det löser jag med att börja blogga och hoppas att ni har tålamod med mig. Jag hoppas verkligen att allt ordnar sig hos oss men det kommer nog att ta sin tid.

Idag tog lilleman och jag cykeln ner till Bryggeriet. F har lärt sig cykla utan stödhjul och han är så nöjd över det. Det går fort och det är viktigt att vara först, så klart. När vi kom ner och jag öppnade ateljén gjorde sig F kompis med några herrar utanför.

-"Vad heter ni? Jag heter F. Min pappa är jätte stark. Han kan lyfta ett hus. Det kan inte ni för ni är gamla."

Tack och lov så tyckte de att han var väldigt rolig och det blev mycket prat dem emellan. Mamma och brorsan kom ner med Marianne och P-O. Det var trevligt och så följde F med dom ner på stan.

Jag var kvar och försökte få i gång mitt skapande men i dag var det omöjligt för jag var inte på humör. Det kom några besökare i regnet men det mesta jag gjorde var att umgås med de andra. Utställningen Återseenden är väldigt bra och det är skönt att bara gå runt där och titta. Vi blev bjudna på renkött hos mamma och det är alltid skönt att få mat hos någon annan.

Vi cyklade hem i regnet och sedan blev det svårt när barnen skulle sova.

Jag har ingen kontroll över hemmet just nu och det känns som om samma sak gäller barnen. Jag försöker hålla i perspektivet, tänka framåt, vara positiv men jag trillar dit titt som tätt. Det är verkligen svårt det här. Det finns ingen manual och om man börjar känna efter är gråten genast där. Just nu behöver jag vara stark för vår familjs skull och det är viktigast.

Kram Sara