Det är svårt att berätta om dagen utan att känna mig naken så jag väljer att förkorta så får ni tolka själva.

Drama, drama, drama, myndighetsliknande samtal, nära samtal, bryta mönster och läxor. Det var allt.

Annars ligger jag här i sängen och känner lukten av det nybakade brödet sprida sig i huset. Vi har bakat en stor del av dagen. F bakade sockerkaka som han åt upp nästan på direkten. M bakade sin favorit chokladkaka som han har blivit en expert på att baka själv. Jag har bakat matbröd och det var längesedan sist. Att baka brukar göra mig lugn. Jag ska snart gå och välta ner barnen i sängen men först ska vi äta nygräddade smörgåsar som smöret smälter i. Mums.

Kram Sara

Idag har jag gjort något som jag inte brukar och som tar mig emot. Jag slänger kläder. Jag håller på och går igenom barnens kläder och upptäcker att jag sparat kläder som är håliga och utnötta. Ingen vill ha dom så jag tog det stora steget för att vara mig och slängde allt sånt.

För mig har kläder en spännande historia och så vet jag hur mycket arbete det ligger bakom. De har oftast rest genom världsdelar för att bli placerade på våra kroppar och sedan hamnar de bland soporna. Det käns onödigt. Jag är glad att man kan handla begagnade kläder och att jag får kläder från mina kära släktingar. Det är toppen tycker jag.

Jag kommer ihåg när jag var barn och fick kassar av kläder från mina kusiner. Det var underbart. Jag kommer särskilt ihåg en vit tröja med en regnbåge på. Den älskade jag, dels för regnbågen men också för att jag kände mig nära min kusin när jag hade den på mig.

Jag är fortfarande yr och lite svimfärdig men jag försöker ta det lugnt. R får massera mig så jag får igång kroppen igen. Jag tänker på att andas och slappna av.

Ikväll har jag äntligen nått fram till köksbordet och lagt undan spikar, skruvar, bruksanvisningar, tidningar, leksaker, räkningar, hushållsmaskiner och annat skräp som hamnat där. Vi kunde alla sitta vid bordet och äta kvällsmat. Efterlängtat!

Jo, visst menade jag dig Ulrika. Du behöver inte rodna för du är såklart den vackra vännen i empir.

Kram Sara

Ligger i sängen och är helt slut. Jag har guidat idag. Det var en dubbelguidning med både hyttan och gruvan. Jag trodde att jag skulle få en hel klass med åttor men istället uppenbarade sig åtta tonåringar med speciella behov. Det blev en annorlunda guidning. Det var hopp, prat, andäktigt lyssnade, spring, intressanta frågor, pill och oro. Som guide kan man lungt säga att man alltid lär sig något nytt.

Vi har också haft personalmöte med brorsan så nu har vi planerat en lång bit in i november. Tänk att tiden rusar på. Håller jag på att bli gammal? Farmor sa efter att hon fyllt 80 att det kändes som om året bara bestod av jul och midsommar. Det är väl dit man är på väg.....månaderna bara flyger fram.

Jag har faktiskt tagit ett litet brejk på kvällen för att förtsätta med min Jane Austen terapi. Jag vann en auktion på Tradera och har nu en ny film att avklara. Förnuft och känsla med BBC. Jag vill också ha så vackra kläder. Får nog fortsätta att titta på Ulrika för hon är ju som tagen från filmen.

Ögonen går i kors och allt ljus har en extra strålglans så jag får säga:

God natt och kram Sara

Tänk att man aldrig vet hur dagen kommer att bli. Sista söndagen i september spenderade jag så här:

Jag började dagen med näsblod och yrsel, fortsatte dagen med att vara osams. Arbetade frenetiskt i köket för att bli av med ilskan och tårarna. Oljade till och med in köksbänkarna så att dom skimmrar. Tänkte några varv och blev sams igen. Min söta man erbjöd mig massage så jag har legat på massagebänken och haft tre killar som masserat mig. Bättre än så kan inte min dag sluta eller hur? Jag är helt nöjd med min dag.

Kram Sara

Igår hann jag aldrig skriva. Det var en stressig dag. Jag hade bråttom på morgonen för barnen skulle iväg och det skulle jag med. R hade lovat att ta F till dagis så jag skulle kunna få cykla i lagom takt till hyttan där jag skulle guida. R har varit förkyld och när han vaknade hade han huvudvärk så det var bara för mig att lägga in en växel till.

Jag satte säkert fartrekord i dagislämning och att cykla i uppförsbacke. När jag kom fram kände jag hur gråten började leta sig upp i tårkanalerna och det är inte så bra att börja guidningar med att gråta. Det var bara att gå undan, andas, sätta på sig ett glatt ansikte och le.

 Vi hade en grupp med lagämbetsmän, de flesta med grått hår, att underhålla i två timmar lite drygt. Det var en hel buss så vi var två guider. Jag fick slita hårt för att få igång gruppen och jag hade hellre velat gå med den andra guiden för han är så bra på att berätta. Det blev både gruvan och hyttan som visades och jag fick både applåder och positiva kommentarer efteråt men jag var helt slut.

Eftermiddagen gick åt att stryka barnkläder. Jag hade två kartonger fulla med kläder och saker som jag ville sälja. När klockan började närma sig 6 stack jag iväg för att lämna in sakerna. Det visade sig vara en lååång kö. Jag var klar vid åtta tiden och gick hem till mamma för att kolla hur det var med henne. Sedan orkade jag inte med något mer.

Jag vaknade såklart upp med migrän och den har följt med hela dagen. Jag proppade i mig tabletter, väntade ut den största smärtan och stack ner till bytardagarna. Där ser jag min vackra vän och då blev jag glad.

Jag hittade nästan inget att köpa för huvudet ville inte vara med. Jag gick och köpte present till kalaset barnen skulle på idag och kände att det var tråkigt att jag inte kunde vara med. Det verkade så roligt och jag älskar kalas. Jag hade en guidning istället för kalas så det var bara att sakta gå dit och låtsas att man var en bakfull filmstjärna bakom solglasögonen.

Guidningen gick bra, publiken skrattade när de skulle och mannen som alltid pratade var tyst men huvudvärken ville inte ge med sig. Efteråt cyklade jag hem och la mig i sängen och där ligger jag än.

Kram Sara

Ligger i sängen och har precis kollat på Modehuset Chanel på SVT Play. Åh vad skönt det var! Jag bara slappnade av, det är nästan en konstig känsla. Den här dagen har gått allt för fort och jag spänner mig för minsta lilla. Väldigt liten tröskel för vad man orkar med. Det är viktigt med bra balanssinne just nu, att man inte tippar över.

Det är mycket service här hemma och känslan av att hela tiden ligga ett steg efter. Jag börjar rensa i ett hörn och genast bildas det trassel i ett annat. Det känns som klet i hjärnan. Jag tvättar, plockar, lagar mat, alla ropar vill ha min hjälp, tröstar, uppmuntrar och blir alldeles trött. Jag styr inte det här skeppet utan är flexibel, min specialitet.

M behöver ett eget rum och för att det ska gå att genomföra måste jag lägga pussel eller det där spelet när man bara har ett tomrum och ska ordna resten av brickorna till ett motiv. För att M ska få sitt rum måste jag flyttar ur allt från förrådet. Fixa det, stoppa in allt igen m.m En stor röra måste sättas igång. Jag tycker att det är kul att planera inför sådana projekt men jag bävar för stöket. Det liksom förökar sig ungefär som när man bor på internat och någon lägger en gaffel i diskhon. Morgonen därpå ar diskhon full av disk och ingen vet hur den kom dit.

Igäntligen är hela vår familj skör just nu. Det behövs inte mycket för att känslor sätts igång. Draman produceras här.

Dagsrapport:

Idag har lillebrorsan varit halvkul, vi har letat cyklar och börjat förbereda inför bytardagarna i helgen. Barnen är bjudna på kalas på lördag och de blev så glada att de redan börjat med kalaset. Jätte kul!!

Kram Sara

Jag måste berätta vad F sa när jag förklarade varför mormor låg på sjukhuset. Jag berättade att doktorn hade tagit bort en bit av mormors bröst. Hans ögon blev stora och så sa han: Men dom får man ju inte röra.

(Han är nämligen väldigt förtjust i bröst och missar inget tillfälle att pilla. Runt honom brukar det låta: Rör inte! Konstigt att doktorn fick.)

Kram Sara

Nu är mamma två kilo lättare. Det tog lite över två timmar att krympa omfånget men mamma mår bra. Hon var  ganska full av smärtstillande och glad att det är gjort. Imorgon ska hon få komma hem. Det går undan.

Jag har haft en riktigt aktiv dag. Barn i väg till skola och dagis på morgonen. Försökte få i gång lillebror men han var som en zombie. Ööööööhhhh, var det enda jag hörde på morgonen. Efter att ha gett honom frukost, gett honom möjlighet att surfa på datorn och sedan en stor smootie så började han vakna. Det var väl tur för nu är han och tittar på allsvensk fotboll  med sin andra assistent.

Vi har fått nya grannar på vår gata. Det är en barnfamilj från Kongo och det betyder att medelåldern på vår gata sjönk ganska mycket. Mina barn får öva på engelska och kanske lära sig swahili. Det roligaste var att jag lärde den yngsta att cykla i dag. Jag sprang upp och ner med honom några vändor och plötsligt så cyklade han själv. Vad glad jag blev!

Barnen hade roligt med sina vänner i lekparken idag och jag hade samma tur för jag fick umgås med min vän. Det var så skönt. Jag har haft en present som har legat och väntat sedan augusti och äntligen fick jag överlämna den idag. Det underbara var att även jag fick en present och den gjorde mig vacker. Ett stort hjärta av månsten.

Kram Sara