Idag har vi haft en underbar dag. Det är förskolansdag och alla förskolor i kommunen träffades och hade kul. Jag och F cyklade ner til stan och träffade resten av hans dagis. Det var Alfonstema. Vi snickrade en helikopter, blåste såpbubblor, sjöng Alfons sånger, klättrade i träd.

Det var fullt ös hela tiden och vi hade jätte roligt. När vi skulle ta cyklarna hem igen så var de helt inknytna i garn. Det fanns en knytstation som blev större och större under dagen. Det blev som en gigantisk spindelväv mellan träden och cyklarna och staketet. Ett kreativt kaos.

Väl hemma var barnen riktigt glada och då blir jag också glad. F sprang in och ut mellan husen och grannarna. Det har blivit en hel klunga barn i samma ålder i kvarteret. F har äntligen blivit tillräckligt stor för att gå runt själv till sina kompisar. Frihet! Det kommer att bli en bra sommar.

Kram Sara

Just nu ligger jag steget efter. Jag har glömt att räkna med misslyckande tid. Det är sista etappen i skolan och allt ska vara klart. Jag har planerat och planerat för att jag inte ska vara ute i sista minuten och känna pressen och paniken när deadline börjar närma sig. Det har inte gått så bra.

Jag vet inte varför jag så ofta hamnar i den här situationen. Vad gör jag för fel? Jag tycker att jag är ganska duktig på att planera men kanske inte på att genomföra. Jag fladdar ut och börjar göra andra saker. Hur håller man sig till huvudspåret? När jag satt och målade trodde jag att det skulle gå snabbare men jag blev tvungen att ganska ofta gå och göra något annat. Det hade jag inte räknat med. Målningarna blev inte så bra och då får man börja om från början igen. Kankse är det där felet ligger....Jag tänker inte på att man har motgångar och måste anpassa sin tid efter det?

Har du några tips?

Kram Sara

Full fart just nu. Snart ska allt vara klart till skolan. Jag ligger fortfarande efter sedan Kina resan så det är bara att lägga i en extra växel och måla, måla, måla. Jag har ett stilleben i akryl, en egen komponerad akrylmålning, två "måla som" bilder och en del kvar att skriva innan jag är klar.

Sedan är det allt det där andra som man ska göra som städa, pyssla i trädgården, ta hand om barnen, tvätta, planera, allt möjligt med andra ord. Fredag är deadline så det är bara att fokusera på det jag måste göra. Varför sitter jag här och bloggar kan man fråga sig........

Det är en tanke som jag inte riktigt kan få ut ur huvudet och det är yta. Det är så otroligt spännande hur vi framställer oss själva. Vilken bild ger vi vår omgivning? En del är medveten, en annan omedveten. Jag tycker verkligen att det är så spännande när människor ger en bild av sig själva, berättar hur de är och verkligen målar upp alla sina bra sidor. Tänk att vi alla är så otroligt rädda för att visa alla våra delar. Styrkor och svagheter.

Undrar om människor behandlar en olikt beroende på hur man ger sken av att vara. Om jag framhåller mig själv, ser människor mig som att jag är mer framgångrik än om jag inte pratar om mig utan visar mina kunskaper?

Jag tänker mycket på ord och handling. Det går ju att säga ganska mycket saker. Ord är lätta att få ut ur munnen. Kvitter, kvitter. Åh du är så bra, jag har lyckats bra med det här men känslan och tanken behöver inte vara med. Handling genom att ta sin tid och visa vad man känner eller att man tar ett steg tillbaka för att lyfta någon annan. Det är inte alltid lika lätt.

Det här har med roller att göra. Jag är medveten om det. Jag läste intressanta böcker om våra rollspel när jag läste sociologi. Jag känner mig verkligen nyfiken på hur samspelet mellan människor fungerar. Det är så många faktorer som samverkar när vi förhåller oss till varandra. Det lär väl ta hela ens liv innan man riktigt förstår hur allt hänger ihop. I bland känner jag att jag får lite glimtar om hur allt funkar och det känns underbart, upplysande men det är svårt att behålla det ljuset. Jag fortsätter att fundera.....

Kram Sara

Nu har det varit en vecka av födelsedagar och vitsipporna får mig alltid att tänka på när jag väntade mitt första barn. Jag var så tjock om magen att det knappt gick att böja sig när jag plockade sippor i väntan på M. Det var en spännande tid.

Jag har varit i skolan och redovisat hela dagen i går. Vi har haft fördjupningsarbete och alla hade gjort så fina saker. Det var många målningar av riktigt bra kvalité. Det kändes lite tråkigt när jag kom med min svarta keramik men jag blev väldigt nöjd över resultatet och allt behöver inte vara färgsprakande.

Jag väntar fortfarande på den där positiva boomen. Jag vill känna mig glad en hel dag. Det är som om allt jobbigt ligger i ett hål och sakta fylls på med lite ljus. Nu är jag sugen på att det svämmar över.

Jag tänker hårt på vem jag är. Jag känner mig väldigt stadig i mig själv men vill kunna släppa saker och bara få vara. Det är ju trots allt väldig bra kring mig och jag vill kunna njuta. Kanske är det skrattfester jag behöver.....att bli förlöst, inte hålla inne med rädslan.

Kram Sara

Det blev en Valborg även i år. Jag brukar alltid längta till Uppsala när det är Valborg för när man är uppvuxen i den trakten vet man hur man firar Valborg på riktigt. Stora brasor, stora körer, fyverkerier, sill och champange och spring ner för backen, mycket folk. Jag blev förvånad när jag flyttade innom landet och förstod att Valborg firas med olika intensitet. I Göteborg har man brasan på påsken. I Borås samlades vi kring en brasa barnen kunde hoppa över men det var en kör som sjöng i alla fall.

Här har jag stått vid en liten brasa ute på vattnet och lyssnat på en kör. Det jag undrat över är var alla människor befunnit sig. När man är nyinflyttad missar man ofta uppenbara saker som var man ska befinna sig när det är högtidsdagar. I år bestämde vi oss för att prova på något nytt. Vi åkte ut till ett samhälle i utkanten av stan. Vi kom en kvart försent så brasan var nästan helt utbrunnen men det var mycket människor och olika aktiviteter. Det var mysigt och barnvänligt.

Senare på kvällen åkte vi till brasan med fyverkerier. Det var storslaget, kanske inte brasan men fyverkerierna. Brasan var ordentligt indränkt med bensin så det såg lite läskigt ut när den tändes för människor stod nära och vinden drog in över sjön. Lågorna slickade träden. Det blev några korvar och regnet föll men kören drog i gång med sina traditionella vårsånger så jag var nöjd. När fyverkeriet började kunde man inte annat än att häpna för det var riktigt häftigt. Det var som att befinna sig i Star Wars med stjärnor som rusade förbi. Jag kände mig riktigt nöjd med Valborg efter den upplevelsen.

Nu är det tillbaka i vardagen men med födelsedags firande. Det är två födelsedagar på en vecka hemma hos oss. R fick nästan M som födelsedags present för 11  år sedan.

Kram Sara