Har en rejäl släng av telefonfobi just nu. Hoppas det går över snart för jag behöver ringa jätte många telefonsamtal.

I dag hade vi Kick-off med god mat (som alltid). Det var början på guidesäsongen och genomgång av årets tågtidtabell. Det var ett fantastiskt vackert väder och naturen visade sig från sin bästa sida.

Nu ska jag bädda ner mig i sängen och hoppas på att telefonen är min vän i morgon.

Kram Sara

Tusen tack för boken. Den kom i dag. Det ska bli väldigt intressant att läsa den så att man kanske lite bättre förstår landet Kina. Vilken tur att jag har en sån underbar vän på andra sidan Östersjön!

Jag vaknade upp med migrän men den gick över efter lite medicin sedan har jag ägnat mig åt att teckna. Jag har valt att teckna tyg och veck för att det är det tråkigaste jag vet. Det måste man träna på i sånt fall. Det blir en riktig kamp att få till skuggorna, djupen och nyanserna. Man blir trött i huvudet av att stirra och försöka se. Hoppas jag lär mig en massa av det här.

Det börjar bli full rulle nere på området och jag hoppas att det fortsätter så vi får ner mycket folk under sommaren. Nu måste jag bara börja producera saker. Det gäller att inte få skaparfrossa. Jag ska försöka göra saker som jag tycker om så blir det nog bra.

Jag har blivit antagen till konstrundan hos oss så det blir också en sporre att göra saker som jag är stolt över. Hmmm måste man begränsa sig?

Kram Sara

Ligger här med lite huvudvärk på lut. Jag har gått och spänt mig i helgen. Det är en del telefonsamtal som jag borde ringt men det har inte gått så bra. Jag har ju lite telefonfobi som ibland kan blomma ut.

Annars har det varit en ganska bra dag. Jag och F satt vid frukostbordet och började skapa i lera. Jag hade en uppgift till skolan som jag skulle göra och F missar aldrig ett tillfälle att greja med lera. Där satt vi, jag gjorde en slags vas och F byggde en Sporevarelse som kunde äta genom magen.

Lite senare på dagen ville han följa med mig ner till ateljén. Det blev lite mer knådning av lera men han upptäckte att det fanns snö kvar på området och det var mer intressant. Han var ute och lekte ett bra tag men sedan blev det väldigt tyst så jag tittade till honom. Han hade lagt sig på gruset, lagt grus över sig och låg å pratade med sig själv. Där har vi en kille som kan konsten att njuta av livet. Det är skönt tycker jag.

Annars kom det lite ledsenhet upp till ytan idag. Det är ganska mycket som jag behöver bearbeta för att komma vidare. Har en känsla av att det kommer vara så ett tag fram över. Lite ledsen och lite glad.

Kram Sara

Ruth, jag har inte boken i min bokhylla så du får gärna skicka den vidare. Glöm inte bort att fylla i din adress så jag kan skicka saker till dig.  

I dag har jag varit ensam med barn och bror. Jag försöker fokusera på de saker som jag borde göra men jag har otroligt svårt för att samla mig just nu. Jag börjar med tusen saker och inget blir klart. Hur gick det till? Har jag alltid varit sådan? Det är spännande med sidor hos sig själv som man inte riktigt tycker om.

Jag önskar att jag var bättre på att hålla kontakten med mina vänner, inte var så lätt sårad, mer fokuserad, inte så känslostyrd och några andra sidor som jag försöker ignorera.

Jag har faktiskt kommit på att jag har ett problem med att jag lätt blir sårad av andra människor. Jag har svårt att släppa det och gå vidare. Det tar mycket energi helt i onödan. Jag vet vad det beror på nämligen hur det var med kompisar under min uppväxt. Jag blev mobbad och utfryst under perioder i grundskolan. Plågsamma minnen som jag fortfarande inte är helt fri från.

Det gick så långt att jag trodde mig vara osynlig. Jag trodde faktiskt att jag kunde göra mig osynlig. Jag brukade vara helt stilla och övertygad om att ingen såg mig. Det var ett sätt att ta kontrollen när allt var jobbigt. I slutet av nian råkade jag höra en kille säga mitt namn och var jag bodde till någon annan. Jag hade precis varit med i en dansshow. Det var omtumlande att någon hade lagt märke till mig. Då vågade jag nästan tänka att jag kanske inte var helt osynlig.

Osäkerheten att inte veta om människor vill vara med mig kan jag fortfarande känna av ibland. Det är knepigt att 9 år av ens liv sätter så djupa spår.

Jag vet också hur det kändes när man var "i brist på annan kompis". De gångerna det hände var jag mycket upprörd. Ärlighet har alltid varit viktigt för mig. Det var jobbigt att hela tiden läsa mellan raderna. Vad vill den här människan mig? Oftast hängde jag med men då blev det mycket jobbigare när man blev ratad.

Jag har i alla fall haft en väldigt stark självkänsla och empati så jag har inte behövt att trycka ner andra för att själv må bra. Det är bara det att jag fortfarande reagerar så starkt när jag känner mig utnyttjad, kränkt och ratad. Jag skulle vilja hantera de situationerna mycket bättre. Jag är vuxen nu och faller ändå ner i barnets sätt att resonera. Helt instinktivt. Måste nog jobba mer med det och bryta invanda mönster. Inte lätt...... men att uppmärksamma det man reagerar på är första steget.

Hurra för mig! Jag är på gång........

Kram Sara

Hade tänkt att lägga upp några nytagna bilder men jag hittar inte kamerasladden.

Jag har en glad känsla i magen. Det känns som om att saker och ting kommer att ordna sig. Lyckokänslan är på väg tillbaka och jag är så tacksam för det. Jag är i grund och botten en positiv och glad människa som råkar på hinder ganska ofta. Det gör väl att man inte har huvudet bland molnen utan vet att det finns en annan sida av livet, där allt inte är rosenrött. Det gäller bara att riktigt njuta när tillfälle ges. Just nu behöver vi lite mer tid för att läka men jag ser framsteg varje dag. Hurra!

M och jag avslutade kvällen med att dricka lite te som jag har köpt i Kina. Det var Litchite med rosenknoppar. Ett väldigt sött te. Jag köpte te för en smärre förmögenhet och nu dricker vi det med andakt. Den första sorten vi provade blev vi akut sömniga av och magarna började arbeta för fullt. Tänkte börja prova det svarta teet som har lagrats i 7 år. Ska tydligen vara bra för magen och så går man ner i vikt. Det är lite kul eftersom jag gick ner 2 kg i Kina. Bra mat och motion.

Vi var hos en kinesisk läkare som tog pulsen, tittade på tungan och frågade om min ålder. Tyckte att jag hade dålig blodcirkulation och lågt blodtryck, vilket jag redan vet men det roliga var att han tyckte att jag var tjock och behövde gå ner i vikt. Rakt på sak. Sedan försökte de kränga medicin för dyra pengar men det hade vi börjat vänja oss vid i KIna. Alltid med baktanken att man skulle köpa något. Pengar, pengar, pengar, inget var gratis.

Jag fick faktiskt ett riktigt uppvaknande i konsten att kränga varor. Vilka fel har inte jag gjort när jag försökt sälja saker. Nej, det blir nya tag och höjda priser. Jag tänker aldrig mer sälja mig billigt. Jag är dyr och exlusiv nu mer. Kanske att just du får rabatt men annars kommer det att vara dyrt.

Kram Sara

Det finns så mycket som jag skulle vilja berätta om min Kinaresa men det känns nästan som om det är omöjligt. Resan är obeskrivlig och fantastisk. Det känns som om jag har upplevt något som kommer att fylla mitt sinne under en lång period.

Jag älskar att resa och det här gjorde att min reslust väcktes till liv igen. Jag älskar när det rör sig och jag får uppleva nya saker. När livet rullar på och jag kan betrakta. Ibland undrar vi hur våra barn kan vara så fulla av energi men sedan brukar jag tänka efter och känna igen hur det är att vara rastlös och nyfiken.

Kram Sara

Det börjar sakta att vända hemma hos oss. Leenden och skratt börjar märkas igen.

Det är svårt att förstå att man kan vara utsvulten på glädje. Det är så lätt att ta den som självklar, att bara om man anstränger sig och ändrar perspektiv så finns den där. Samma sak med kärleken. Den är inte självklar och man måste ibland ifrågasätta den för att förstå hur nödvändig den är. Den blir starkare och viktigare då.

 Som att andas, det gör man hela tiden men det är inte förän andningen blir svår som man riktigt förstår hur livsviktig den är. Jag har verkligen haft tur som har varit galet förälskad och vibrerande kär i min man under 15 år. Många av de val jag gjort under den här tiden har skett av kärlek. Det gör att jag inte ångrar något. Jag är tacksam för kärleken och livet.

Kram Sara

Det här landet kommer jag aldrig att förstå. Det är oändligt. Ett myller av människor som stirrar på mitt ljusa hår, ler och tar ett kort. Det känns att jag är främmande här.

Vår resa har blivit så där magisk och underbar att jag aldrig kommer att kunna förklara allt det vi varit med om. Det kommer att vara en upplevelse som följer mig resten av mitt liv.

När jag sluter mina ögon strömmar en mängd bilder fram, minnen som ännu inte hittat sin plats. Det är tempel, affärer, berg, bilar, bussar, människor. Allt tar min hjärna in. Intrycken får inte plats och dygnet förskjuts. Vi har varit här i fem dagar och det känns som en evighet. Jag måste titta på mina bilder för att komma ihåg vad vi har gjort. Det har varit ett rasande tempo på allt.

Ett litet axplock:

Lamatemplet

Himmeltemplet

Konst och pärlshopping

Sommarpalatset

Tehus och teshopping

Tåg genom Kina

Terrakotta armén

Keramiktillverkning

Sidenmatta tillverkning

Stadsmur

Show

Flyg genom Kina

och en massa mat

Inte konstigt att man är lite matt av alla intryck.

imorgon väntar den stora muren....

halva resan är avklarad och jag är förundrad.

kram Sara