Idag har R varit från Mars och jag från Venus. Det har varit en så intensiv vecka och alla tankar från terapin börjar hoppa upp. Det är svårt att prata med varandra när barnen pockar på uppmärksamhet och man inte riktigt vet hur samtalen kommer att bli. Blir vi arga, ledsna, förvirrade, upprörda och hinner vi komma till någon lösning? Jag vet inte om jag tänker rätt och ibland rusar tankarna iväg med mig. Det blir större och mer och ditt fel, vilket är det värsta jag vet.

Nu borde jag stoppa ner barnen i sängen, stänga av tv:n, tända ljus, ta min mans hand, titta djupt in i hans ögon och börja prata.

Kram Sara