Idag har jag och R varit på vårt första gemensamma terapibesök. Det blev tårar och skratt. Jag tror att det är viktigt med hjälp från någon utomstående så att man inte fastnar i gamla hjulspår utan hittar nya lösningar. Eller som jag förklarade för M att gå till en terapeut är som att få tillgång till facit. Man kan få olika hjälpmedel utan att behöva uppfinna alla själv.

Det blev mycket fokus på mig idag och jag har en viss förmåga att styra samtal när jag tycker det blir jobbigt. Det finns ju så mycket jobbiga känslor som ligger dolda och de gör man ju allt för att undvika. Jag är ju en mästare på självkontroll eller.................. kanske inte alls, utan att det har blivit ett sätt för mig att hålla ihop. 

De senaste 10 åren har jag faktiskt mått väldigt bra, nästan helt utan ångest. Jag har visserligen många bitar som jag måste jobba mer på men jag älskar mig själv och det är bra. När vi åkte hem i bilen var det mycket som snurrade i huvudet och ett ord dök upp Värdelös. Det kommer jag bli tvungen att fundera mer på. 

Nu är jag trött och har känt mig lite ledsen men det är bra för det betyder att jag är på väg.

Kram Sara