Migrän idag, migrän i lördags. Försöker min kropp säga mig något?

Nu har lillebror och jag upplevt Globen och premiärmatchen mellan Detroit och St Louis. Brorsan var lycklig och då är jag glad. Det är verkligen intressant att möta en kultur som man inte är van vid. Vid en första anblick ser man fulla män som brölar men så dyker det upp några kvinnor med autografer på sina matchtröjor och tittar man lite mer nogrannt ser man män med sina söner och riktiga hockeynördar. Vi satt brevid två äldre kvinnor som åkt hela vägen från USA för att titta på matcherna.

Hockey är i och för sig ganska likt teater upptäckte jag. Det handlar mycket om underhållning när spelarna värmer upp, pausemusiken och allt det som händer runt matchen.

Här står Mats Sundin som fick stående ovationer när han kom in.

Det var många som hade röda tröjor för Detroit är ett lag med många svenskar i.

Vi var några av de första som klev in på arenan när portarna öppnade kl 18.00 Det konstiga var att man inte fick ta med sig några flaskor in och att all vätska som såldes på arenan skruvade de av korkarna på. Försäkrings skäl tydligen men vad kan man göra med det? Vi hade precis köpt Mer men det var bara att slänga i papperskorgen annars hade vi väl byggt en bomb.

Jag har väldigt roligt åt spelarna när de värmer upp. Under matcherna är de matcho och vill bra gärna slåss men under uppvärmningen ser de mer ut som ballerinor när de strechar. 

Innan matchen börjar ska nationen hyllas genom sång och jag som tycker att nationalism är lite fånigt märkte att en fullsatt Globen till och med får mig att bli rörd av vår nationalsång när alla sjöng.

Det bjöds också på hårdrock antagligen för att få igång publiken.

Även fotograferna fick ha hjälm på sig men jag tycker att den liknar våra gruvhjälmar ganska mycket.

När det inte var underhållning i rinken så kunde man under pauserna passa på att spela NHL på olika konsoller eller spela andra hockeyspel. Ett paradis för alla spelgalningar som finns. 

Matchen var inte slut för än vid midnatt och vi lyckades missa sista tåget till Uppsala och då undrade brorsan om vi skulle bli uteliggare. Det ordnade sig för vi hoppade på ett tåg till Märsta och pappa kunde hämta oss där men det blev sent så vi var inte i säng för än vid tre. Puh! Det var en lång dag.

Kram Sara