Jobbigt, jobbigt är det just nu men med små framsteg. Precis när man tror att det ska vända så händer det något som slår undan fötterna på oss igen. Det gäller att härda ut och hitta nya sätt att se problemen på. Jag önskar att jag kunde skriva: vi har kommit över det värsta, att livet leker igen men det är smäll på smäll. Vad är det som vi ska lära oss eller är det så att ofantlig lycka väntar bakom nästa krön? Vi skulle behöva lite tur just nu.

Jag, lillebror och M ska ut och resa imorgon. Vi ska hem till pappa och sedan vidare till huvudstaden för att se på hockey. Lillebror väntar med spänning tills på lördag.

Nu säger Lena och jag god natt

Kram Sara

P.S Ni skötte mötet jätte bra idag tjejer! Hurra för er!

Liillebror skulle till doktorn idag och jag skulle gå dit med honom. Han är väldigt morgontrött och vi hade en morgontid såklart.Jag brukar kalla honom för zoombie på morgonen för ögonen är öppna men inte så mycket mer.

När vi kom till vårdcentralen fick vi vänta på vår tur. I receptionen frågade de vad han hette. Han tittade på mig och tyckte att jag kunde svara men hård storasyster som jag är sa jag till honom att det borde han veta själv. "Jag vet inte" blev hans svar.

Det tyckte jag var lite kul så när han sagt det två gånger sa jag spontant att namnet var Lena Andersson. Receptionisten såg lite fundersam ut men började kolla i datorn. Jag fick stoppa henne och säga att det bara var ett skämt för min lillebror är 144cm lång med tjurnacke, skäggstubb och kepsen på sned. Det fick brorsan att vakna till så idag är det Lena som gäller.

Skriver mer ikväll om jag orkar

Kram Sara