Sitter och tittar på resor till Kina och tänker på det här med utanförskap. Jag är till utseendet en ytterst normal svensk, jag har ett vanligt svenskt namn och två svenska föräldrar. Trots detta känns det ofta som om jag inte hör hemma här, att jag har fel varudeklaration. Det är lättare att vara utomlands för då är jag en främling men här är jag inte det.

När jag var liten var mina föräldrar med i Svensk-Kinesiska föreningen och jag blev väldigt präglad av den Kinabilden. Jag misstänker ibland att jag var mer hemma på vissa kinesiska saker än svenska. Mamma lagade kinamat, jag åt kinagodis i rispapper, hade en stickig panda som gosedjur, kinaskor, kinesiska barnböcker och min första plastdocka var Mao Z. Jag är vuxen nu och det är märkligt att vara präglad av ett land jag aldrig varit i.

Det här med att känna ett utanförskap har nog mer att göra med att jag är syster till en bror med Down´s och att vi flyttade mycket när jag var liten och att min familj inte riktigt är som alla andra. Det konstiga är att det inte syns utanpå utan bara märks på insidan.

Idag har det annars varit en riktigt rolig dag, livet har bara flytigt på och jag har blivit erbjuden att åka på en resa till Oslo nästa vecka. Hurra vad det ska bli roligt och tack för att jag får följa med! Glad, glad, glad.

Kram Sara