Ja idag skulle man bara behöva bryta ihop och gå vidare. Jag önskar att jag kunde säga att allt är på topp, att livet leker men så känns det INTE.

Är det så att jag ska stå som en stark klippa när allt rämnar. Ibland tror jag att det har blivit min livsuppgift för så har det nästan alltid varit. Inte konstigt att man har otrolig självkontroll.

Vem är jag? Dotter till föräldrar som inte pratar med varandra, syster till en bror med Down´s, fru till en sjuk man, mamma till två barn och samtidigt Sara.

Oftast glad men med en del ångest. Blyg men tycker om att stå på scen. Pratglad men tyst. Kreativ och passiv. Analytisk och känslostyrd. I korta drag kan man väl kalla mig flexibel eller att jag är full av motsatser. Jag har föräldrar som är som natt och dag så det är kanske inte helt konstigt att jag är som jag är.

Jag kan lägga till en massa annat om mig och min familj för det finns en mängd positiva saker med oss. Samtidigt är det en hel del gammalt som ligger i vägen för utveckling. Jag vill gå vidare.

Oj vad det här blev personligt! Jag behöver bara få ut lite skräp för jag kan känna mig så ensam ibland. Det är nog väldigt mänskligt.

Kram Sara