Idag var vi på trollerifestival i Stadra. Mamma och barnen var där förra året och blev interjuvade av tv. I år var det tre magiker, tre scener och en musiker. Jag hade nöjet att träffa Elizabeth som jag inte sett på evigheter. Det var jätte roligt och jag fick en upplevelse av hur det kan vara när livet är som det ska.

Känslan som tog överhanden när vi åkte hem var att jag kände mig ledsen. Det blir så uppenbart allt som inte funkar hemma. Jag oroar mig något otroligt för barnen speciellt M. Han är inte på topp och man vill ju att ens barn alltid ska vara lyckliga. Minnen av lyckliga tider dyker upp och det hjälper inte riktigt.

Jag försöker ha ett långsiktigt perspektiv som att det kan vara jobbigt nu men det blir så mycket bättre sen. Det går inte att komma ifrån att jag ibland blir riktigt ledsen och att den ledsamheten ligger ganska nära ytan hela tiden. Det är som en sorg jag har.

Kram Sara