Ångesten slog till när jag skulle cykla i väg. Började nästan gråta och kände mig som om jag skulle spy. Det kröp i kroppen och jag kände mig som världens sämsta. Cyklade i väg med ångesten i hälarna. Tänkte på att andas. In och ut, lugna tag. När jag var framme kändes det bättre.

Det var en bra föreställning med många skratt. Enpersonsföreställningar är alltid en prestation och när pjäsen är skriven av en duktig nobelpristagare så blir det ännu bättre. 

Jag fortsätter med min kärleksförklaring till mig själv. Tänder ljus, sätter på musik och tar några danssteg. Ser disken och tänker att nu ska jag njuta....

Kram Sara

Håller på och gör mig klar för teaterföreställningen i kväll. Jag försöker verkligen att hålla mig själv på gott humör. Det finns många fallgropar att trilla ner i men jag tänker fortsätta att koncentera mig på mig själv. Det är svårt.

Jag vill bara vara glad, glad, glad. Sprallig, busig, skrattande Sara. En njutande människa.

Kram Sara