Hela huset ligger inbäddat i snö. Vi har en skön bubbla omkring vårt hem. Ikväll har det kännts mjukt hemma. Barnen har skrattat och lekt tillsammans. F och jag lagade strömming till middag och det blev gott. Alla hjälper till. Det känns som om vi kanske har tagit ett första steg mot en kärleksfull framtid. Jag fylls av hopp.

Imorgon bär det av till Uppsala. Vi ska ha möte med kuratorn på habiliteringen. Mina föräldrar och jag ska försöka samtala om min brors framtid. I bästa fall pratar vi om hur vi tillsammans ska göra för att min bror ska ha det så bra som möjligt. I värsta fall drar "ditt fel-debatten" igång för hundrade gången och då kommer vi inte att komma någonstans. Jag håller tummarna och tänker på lösningar. Det blir lättast så.

Kram Sara