Ja nu tror jag att det börjar vända, första dagen utan konstant värk i kroppen. Jag har sovit nästan hela dagen och orkade till å med laga kvällsmat åt familjen.

Vi har blivit tvugna att byta lampa i köket och har en lågenergilampa i taket nu. Det blir ett otäckt sken så då får vi tända stearinljusen istället. Det blir så mysigt så vi satt i stearinljusets sken och njöt av maten och samtalen. Vad jag har saknat sådana enkla saker som att äta tillsammans.

 R har jobbat konstiga tider och sällan hunnit eller orkat med mat. Jag tycker om mat och gemenskapen. Det är lustigt att man lever tillsammans fast det blir som om man lever ensam.

Rullande arbetstider som det har varit tycker jag är ganska kasst. R har ju haft sitt 6 veckoschema med dagar, helger och kvällar. Det går ju aldrig att få dit rutiner eller det ligger på mig att upprätthålla dem. Man behöver något fast i tillvaron, det blir så mycket lättare då. Det är kanske där det blivit konstigt, att jag har haft ett sätt och R ett annat. Jag har varit dålig på att styra och bara kännt som om att allt ligger på mina axlar. När man vet att allt är ens egna ansvar så är det lätt att styra och bestämma men när man är två hur gör man då? Växlar, har olika områden, pratar igenom allt i minsta detalj? Hur gör du? Ännu en sak som jag behöver fundera mer på.

Kram Sara