Ligger här nybadad och insmord. Det har varit mycket känslor den senaste tiden och jag tänker så det knakar. Är det ovanligt att ständigt ha pågående samtal med sig själv i huvudet?

Jag trodde att alla har det men så är det tydligen inte. Jobbigt är kommentaren som jag fått men jag är så van vid rösten att den är självklar.

Samtalen är oftast väldigt bra och intressanta. Ibland är det som att lyssna på en gammal repig skiva men när det är så försöker jag blockera tankarna och tänka på något nytt.

De gångerna som det är tyst är när jag håller på med mina händer och hantverkar. Jag skulle kanske behöva mer stilla tid i huvudet.

Har tänkt på en annan sak, det här med att känna att man är värdelös.

Tänk att det är så vanligt! Att nästan alla går omkring med en känsla av att vara värdelös. Det lustiga med det är att de personer som jag känner som är mycket kompetenta och ambitiösa är de som känner sig värdelösa.

Tänk så fel man kan ha! För att få bort känslan av värdelöshet överkompenserar vi och blir fantastiskt duktiga istället utan att förstå det. Det är som om man är livrädd för att vara något som man inte är. Alltså helt onödigt. Det gäller nog att man börjar känna tillfredställelsen av att vara bra. Att det ska vara så svårt........

Kram Sara