Jag har varit i skolan hela dagen. Vi har haft litteraturseminarium och sedan tecknade vi stilleben. Vi blev helt slut i huvudet av allt stirrande och tecknande. Rumpan domnade bort och händerna krampade men vi hade kul. Alla är så duktiga.

När jag kom hem blev jag väl omhändertagen. R hade lagat ärtsoppa och pannkakor. Att få mat serverad är kärlek. Det är underbart skönt att få slänga upp fötterna i soffan och koppla av hjärnan när man kommer hem.

Jag är lugn igen.

Det är bara det att det här året har varit ett av de jobbigaste eller året, det har varit längre än så. Att hela tiden försöka se och tänka positivt trots att allt är upp och ner. Att inte förstå sin situation utan hela tiden slungas från det ena till det andra. Många saker som jag har tagit för självklara har inte funnits som trygghet, kärlek, ömhet. Det är jobbigt att leva utan.

Jag tror att vi är på väg uppåt igen och det är då som efterskalven kommer. Man orkar mycket när man måste men när man börjar slappna av kommer det som man försökt hålla undan. Skör är väl ett ord som man kan använda. Jag är lite skör helt enkelt.

Kram Sara