I dag har vi varit på terapi och det känns riktigt bra. Små framsteg som börjar kännas som stora. Jag börjar tro att vi kommer att klara det här. Det känns skönt i magen.

Vi har bakat pepparkakor i helgen. Ms bästa kompis var här och han gjorde en bil.

Vi håller på och bakar vårt pepparkakshus. I år blir det en kyrka. Det var M som bestämde det. Han ska inreda den så det kommer nog att ta sin tid.

Kram Sara

Livet känns väldigt intensivt just nu därför att det händer så mycket på insidan.

Jag släppte taget i onsdags och försökte känna hur det är här och nu. Man får känna sig ledsen, upprörd och glad. Det svåra är väl att det är så lite man förstår.

R och jag har känt varandra i 16 år. Vi var ganska unga när vi blev tillsammans. Han är min första och största kärlek. Det var stora och svinlande känslor när vi blev ett par. Nu har vi levt hela vårt vuxna liv tillsammans och ibland är det som att man lever i det förflutna.

Det är minnen och gamla känslor som dyker upp och sitter i vägen när man ska börja leva här och nu. Det är otroligt positivt att minnas de varma kärlekskänslor som man hade när man träffades. Samtidigt dyker det upp saker som hände för tio år sedan som man fastnar i. Vi har upptäckt att vi ofta hamnar i gamla roller som är svåra att ta sig ur.

Det är en utmaning att se sig själv.

Kram Sara

Gårdagen var härligt intensiv men i dag känner jag hur gråten sitter i halsen. Det är skratt och gråt om varannat. Jag vill inte vara hemma. Det är som att befinna sig i ett vakum. Jag vet att allt det underbara som jag har haft finns under ytan men vägen dit känns lång och ostadig. Hur ändrar man på sitt sätt att vara när man inte vet vad det är man gör?

Kanske är valen jag gör fel?

Jag går in i mig själv, gör mig oanträffbar, otillgänglig, kall och hård. Väntar på att någon annan ska ta kommandot. Jag får verkligen anstränga mig för att fokusera på mig själv. Jag gör mig osynlig.

Jag måste fortsätta att utmana mig själv, inte gömma mig från världen. Göra nytt, ta nya steg i en gammal värld.

Kram Sara

Vilken härlig helg det har varit. Jag är väldigt nöjd. Det här är en bild från ateljén med mina pepparkakor. Jag fick nästan alla sålda vilket är bra tycker jag. Det har varit en massa trevliga människor på besök så jag kan inte annat än att ligga här med ett leende på läpparna. Tack!

Kram Sara

Jag är helt slut för det har varit en lång vecka. Ögonen känns smuliga och huvudet tar lång tid för att tänka men för att summera dagen så kan jag säga att allt har gått bra. Det har varit en stadig ström med besökare trots det kassa vädret. I förrgår låg det ett vittpuder av frost över hela nejden. I dag öste regnet ner och det var ca 4 grader. Inget väder man vill vara ute och julshoppa i tänkte jag.

Vi hade det varmt, skönt och mysigt i vår ateljé. Jag sålde för lika mycket idag som jag har sålt under hela sommaren. Jag är nöjd men det handlar inte om så stora summor. Jag har precis tjänat ihop till en hyra. Det är en dyr hobby jag har.

Kram Sara

P.S jag kommer vara i ateljen från kl 14.00 i morgon D.S

Om ni har sett en kvinna på stan om natten, när dimman ligger tät, bärandes på en 3m lång stege så är det mig som ni har sett.

Det här är berättelsen om en stege i mitt liv.

Vi håller på och julfixar i ateljén och jag kom på att det skulle vara fint med stjärnor som lyste upp i taket. Nu är det så att taket är väldigt högt och den stegen som vi har i ateljén räckte inte alls. Jag sa till de andra att det inte var någon fara för vi har en lång stege hemma som man till och med kan vika ihop. Jätte smart tyckte jag fast efter en stund av tankearbete kom jag på att den var hos min svägerska som bor i en annan stad.

Nu skulle jag och R åka åt det hållet i dag så med lite planerande skulle det nog funka. R ringde och pratade med sin syster och då visade det sig att hans föräldrar som bor ännu längre bort hade lånat stegen. Det skulle bli en 10 mils omväg för att få tillbaka stegen och då bestämde vi att det inte var värt det.

Mamma sa att hennes grannar hade en stege som jag säkert kunde få låna och efter att dagen blivit kväll gick jag över för att låna stegen. Det var en stege med tre trappsteg och därför allt för kort.

Jag började få lite panik för tiden rann i väg  och jag behövde sätta upp belysningen innan julmarkanden i morgon. Jag kom på att jag hade sett stegar under mammas hus och gick dit för att titta men de var för långa. Tiden tickade på och kvällen hade börjat bli sen.

Jag kände mig riktigt besviken och frustrerad för jag hade ju lovat att fixa belysningen. Då kom jag på att vi har ju en till stege hemma. Visserligen gammal och sliten men det skulle funka. Nu är det så att vår bil är på lagning och mamma har inget takräcke till sin bil så hur skulle jag få ner den till ateljén?

Jag kände mig riktigt sur på allt och alla och då satte min otroliga envishet i gång. Jag ska fan visa att jag fixar sånt här............

Jag gick hem till mig och hämtade stegen. Den är lång och ordentlig som jag är satte jag reflexer på den för att den skulle synas. Jag gick i väg med stegen under ena armen och undrade om jag skulle orka bära den hela vägen. Det gjorde jag. Folk som jag mötte såg väldigt undrande ut och inte ett enda Hej hörde jag. Vilket är väldigt konstigt i vår lilla stad.

Det gick jätte bra att hänga upp belysningen och vår ateljé ser mer inbjudande ut nu. När jag tog ner stegen och skulle bära den runt huset upptäckte jag att vid ett av de andra husen låg en stege som skulle passat perfekt.

Så är mitt liv. Jag hoppas att alla som jag mötte i dag fick något spännande att tänka på.

Kram och God natt Sara

Den här veckan är rena mötes veckan.

Måndag- kulturnattsmöte

Tisdag- styrgruppsmöte

Onsdag- teatermöte

Torsdag- ateljémöte

Fredag- ett inställtmöte och terapi

Lördag & Söndag- Julmarknad

Jag undrar hur det blev så här?

Det är jätte kul med alla möten och jag känner att jag skulle kunna vara med i ännu fler föreningar men jag skulle behöva ha med mig resten av familjen då. Det är synd att vi inte har samma intressen.

Mamma och pappa är riktiga föreningsmänniskor och hur många gånger har inte jag varit med på dessa möten när jag var liten. Jag sov på många stolar under 70-talet.

Kram Sara