Ligger här med uppblåst mage och trötta fötter. Fs rum är nu klart. Han har fått ett stort skrivbord som han kan sitta vid och måla. Vi gör ett nytt försök och ser om han kan hålla sig till papper och inte väggarna. När han klarar det ska vi måla om hans rum. Just nu finns det en stor gubbe ritad med guldpenna och snorkråkor på väggarna. Mysigt!

När vi flyttade in i vårt hus hade de som bodde här innan börjat renovera. Jag vet inte hur de tänkte men vi hittar hela tiden nya konstiga lösningar. I det som kommer att vara vårt sovrum har de tapetserat en dyr strukturtapet. Vad tror ni att vi ser? Jo att man kan skarva med små bitar tapet där man satt tapeterna snett. Spackla utan att slipa. Tapetsera runt hörnen och låta tapeterna sluta långt upp i taket. Det måste vara första gången de målat och tapetserat.

Jag tror dock att de som flyttar in i huset efter oss säkert kommer att ha uppfattningar om hur vi har löst renoveringen. Det är väl så man bor in sig.

Kram Sara

Yes, det funkade A-E. Något är på väg på posten.

Kram Sara

Viken underbar dag. Vi har fixat eget rum till M och han storm njuter. Det är som om hela energin hemma har förändrats. Vårt älskade barn har en lycklig aura. Det är sånt vi behöver se.

Vi visste att M ville ha ett eget rum men som det sett ut hemma har det varit svårt att sätta igång med nya projekt. Nu tog vi tag i det hela och det blev inte så jobbigt för vi struntade i att måla nytt och lägga in nya golv. M tycker att det är skönt i alla fall. R orkade att hjälpa till lite mer så det är också en framgång. In med säng, bokhyllor, dator och alla saker. Det blir fint. Nu ska jag sy nya gardiner och kanske måla en av väggarna. Rummet ser så stort ut. Vi sover nu mer i lekrummet. Det kommer att ta ett tag innan vårt rum blir klart men vad gör det när barnen är glada.

Kram Sara

Hur jobbigt livet än kan vara så kommer det alltid vändningar.De dyker upp när man minst anar det. Som på bussen med en liten fråga. Det är med spänning jag ser fram emot 26 mars.

Kram Sara

Jag har varit i skolan hela dagen. Vi har haft litteraturseminarium och sedan tecknade vi stilleben. Vi blev helt slut i huvudet av allt stirrande och tecknande. Rumpan domnade bort och händerna krampade men vi hade kul. Alla är så duktiga.

När jag kom hem blev jag väl omhändertagen. R hade lagat ärtsoppa och pannkakor. Att få mat serverad är kärlek. Det är underbart skönt att få slänga upp fötterna i soffan och koppla av hjärnan när man kommer hem.

Jag är lugn igen.

Det är bara det att det här året har varit ett av de jobbigaste eller året, det har varit längre än så. Att hela tiden försöka se och tänka positivt trots att allt är upp och ner. Att inte förstå sin situation utan hela tiden slungas från det ena till det andra. Många saker som jag har tagit för självklara har inte funnits som trygghet, kärlek, ömhet. Det är jobbigt att leva utan.

Jag tror att vi är på väg uppåt igen och det är då som efterskalven kommer. Man orkar mycket när man måste men när man börjar slappna av kommer det som man försökt hålla undan. Skör är väl ett ord som man kan använda. Jag är lite skör helt enkelt.

Kram Sara

Har försökt att teckna i några dagar och det känns lite ovant. Här hänger resultatet från landskap och konstnärs uppgiften.

Annars vill jag bara här ifrån.  Sälja huset, dra långt bort och börja på ny kula. Det klassiska rymma-från-allt syndromet. Det är jag jätte bra på. Flytta. Springa snabbt framåt och inte titta bakåt. Snabbt ska det gå, otålig, gå vidare, inte stanna eller känslor. Framåt!

Jag börjar känna att min gräns snart är nådd. Snart orkar jag inget mer. Snart sätter jag ner hälarna och skriker. Snart blir jag förbannad.

Det är väl ett sätt att hämta kraft på för jag är så trött. Jag orkar inte. Tårar kommer lite som de känner för. Energin är försvunnen.

Sedan kommer TANKARNA och FÖRNUFTET. De bromsar, kyler ner, resonerar, bygger på med tålamod. Ett litet tag till, det orkar du. Barnen. Om du tänker så här...., du klarar det här. Positiv, glad, förändring.....

Ja,ja. Jag vet det där. Ett steg till i min utveckling till att bli en upplyst människa. Jag kommer att lysa.

Kram Sara

Jag ska försöka lära mig att se igen. Jag tittar och tittar men hjärnan är inte med. Den skickar andra budskap. Fyller skickligt i tomrummen och skapar nya. Jag ser men ändå inte. Jag vet att de finns där, vinklarna och skuggorna som jag bör följa men trots det fastnar jag i pappret och lägger till lite här och där.

Att teckna är lite som att leva livet. Det gäller att lyfta blicken från sitt egna och se resten av omgivningen.

Kram Sara

Upp och ner.

Hit och dit.

Så har min dag varit.

Tårar och skratt.

Det är livet.

Tur att man känner.

Kram Sara