Det här landet kommer jag aldrig att förstå. Det är oändligt. Ett myller av människor som stirrar på mitt ljusa hår, ler och tar ett kort. Det känns att jag är främmande här.

Vår resa har blivit så där magisk och underbar att jag aldrig kommer att kunna förklara allt det vi varit med om. Det kommer att vara en upplevelse som följer mig resten av mitt liv.

När jag sluter mina ögon strömmar en mängd bilder fram, minnen som ännu inte hittat sin plats. Det är tempel, affärer, berg, bilar, bussar, människor. Allt tar min hjärna in. Intrycken får inte plats och dygnet förskjuts. Vi har varit här i fem dagar och det känns som en evighet. Jag måste titta på mina bilder för att komma ihåg vad vi har gjort. Det har varit ett rasande tempo på allt.

Ett litet axplock:

Lamatemplet

Himmeltemplet

Konst och pärlshopping

Sommarpalatset

Tehus och teshopping

Tåg genom Kina

Terrakotta armén

Keramiktillverkning

Sidenmatta tillverkning

Stadsmur

Show

Flyg genom Kina

och en massa mat

Inte konstigt att man är lite matt av alla intryck.

imorgon väntar den stora muren....

halva resan är avklarad och jag är förundrad.

kram Sara

Det blev en lång resa. Vi startade kl 10.30 hemifrån. Kom till Beijing kl 3.15 svensk tid. Det blev inte så mycket sovande på flyget. Vi har alla gått omkring i en dimma av trötthet.

Det var så roligt när vi kom fram för där stod två kineser med en svensk flagga och viftade. Den ena var vår guide och han började med att säga Hej. Vad roligt att hade lärt sig några svenska ord tänkte jag. Hjärtligt välkomna fortsatte han att säga på väldigt bra svenska. Det visade sig att han hade pluggat svenska och åkt omkring i Sverige. Han var en av 20 svensk/norska guider som finns i hela Kina.

Innan vi satte oss på bussen bjöd han oss på champange och han har ordnat så att allt flyter smidigt. Beijing är en speciell stad med nytt och gammalt. Mycket nya höga hus och gamla tempel. Det ligger en grå kommunist färg över staden förvånande nog.

Jag har precis Skypat med mina barn. Det är fantastiskt att man aldrig känner sig långt bort när man har tillgång till internet. Nu ska jag börja skissa lite på min läxa men det är nog troligast att jag somnar utmattad över blocket.

God natt och kram

Sara

Nu börjar jag att blogga igen. Ilskan gick över och jag saknar att avsluta dagen med bloggen.

I morgon bär det av till Kina. Det är den största resan hitills och jag har ingen resfeber än. Det känns mer pirrigt när jag ska hinna med bussen till skolan tidigt på morgonen. Jag har nog inte riktigt förstått att jag ska i väg.

I dag insåg jag att jag kommer vara borta från barnen i 11 dagar! Det har jag aldrig varit...hur ska det gå? Tack och lov att det finns Skype och mejl.

Nu ska jag avsluta packningen och se vad mer jag behöver göra innan jag reser.

kram Sara

Hej och tack alla för fantastiskt fina kommentarer.

Det har varit otroligt skönt att få skriva lite varje dag och känna att jag håller kontakten med mina vänner.Det har hjälpt mig att komma vidare. Nu kommer jag att avsluta den här bloggen och börja skriva dagbok istället. Vill ni ha kontakt med mig får ni använda er av andra medier.

Jag kommer att ha kvar min "officiella" blogg men den här personliga kommer att gå i graven. Jag behöver tid för andra saker och behöver vara mycket mer utlämnande vilket bara funkar i en dagbok.

Tusen tack för allt

kram Sara

Ny dag, nytt humör. Vi blev klara med vår film efter mycket tekniskt strul men den blev rolig att se på. Nu väntar vi med spänning på att få se de andras filmer. I dag ska vi gå på konstmuseum.

Just nu håller vi på och gullar med vår katt. Hon är så söt och busig

Vi har alla fina små rivsår efter allt bus. M vill bara vara hemma och ta hand om katten. Det är härligt att se.

Härligt med sportlov Ulrika, hoppas ni har det jätte bra.

Kram Sara

Jag har varit på pissigt humör i dag. Sur, grinig och arg. Om jag kunde skulle jag inte umgås med mig själv. Jag är trött, det är väl orsaken till det kassa humöret. M sa till mig, när jag bad om ursäkt för att min röst var så arg och stickig, att det blir bättre om man vilar sig lite. Han är klok min son. Jag har försökt att vila och ta det lugnt. Mina axlar är spända.

På ett sätt är det ett friskhetstecken att vara på dåligt humör. Att inget känna och stänga av är inte ett alternativ. Att stampa med foten och rasa kan vara bra när man ofta är förståndig och behärskad. Det som inte är så kul är att det tar en massa onödig energi och att man säger saker man kanske ångrar.

Jag undrar när det här äventyret är över. Kommer jag att vara samma människa? Har jag lärt mig något nytt eller bara härdat ut? Jag hoppas att svartsynen inte lägger sig. Jag vill gärna komma ut på andra sidan och vara glad igen.

kram Sara

Näsblod på morgonen och näsblod på kvällen. Det kliar lite när det läker.

Jag har sålt kläder och andra saker på loppis. Det blev lite pengar men det är ganska fantastiskt att jag fick något sålt. Det har varit riktigt snöande och blåst i dag. Ett under att folk var ute alls. Vårt staket syns knappt längre.

Vår lilla katt som fortfarande inte har något namn är en riktig sötnos. Tänk vilka känslor små djur och barn framkallar. M är så nöjd med att ha en katt som man kan kela och bära .

Nedräkningen fortsätter. Biljetterna är betalda så snart kan jag börja planera vad jag ska ha med mig. Hoppas att respirret börjar igen.

Kram Sara 

Badar fortfarande........

Kram Sara