Här kommer en liten berättelse om hur en dag kan vara i varje kvinnas liv.

Jag har tagit ur spiralen. Alla hormoner som hoppar runt i kroppen är ur balans och jag hoppas att det ska få allt att bli bra igen. Jag har därför fått mens för första gången på 5 år. Har liksom glömt bort hur man gör.

När vi vaknade denna morgon hade vi bråttom för vi skulle till simskolan. Jag duschade och upptäckte att alla bindor var slut. Jag hade tamponger och trosskydd hemma och tänkte att det borde hålla under den timmen vi är borta. Stressar i väg. Kommer till badhuset och märker att alla barnen redan är i vattnet. Hjälper F i flygande fläng, sätter mig och kniper tills lektionen är slut.

När jag står där och väntar på att F ska klä på sig börjar jag misstänka att trosskyddet inte riktigt skyddar längre. Fort i väg till Ica men under cykelturen börjar det spöregna. Det är ett riktigt kallt regn, F börjar gråta och min kjol blir helt genomblöt. Väl framme vid affären upptäcker jag att det blivit en fin fläck baktill på kjolen och det är inte regnet som har gjort den.

Det var bara att ta tag i kjolen och låtsats svänga med den för att den var så blöt. Affären var full med människor som jag kände men jag ville inte stanna för att prata. Jag gick runt och hoppades att jag inte skulle höra något dripp dropp från mig. Det var väldigt nervöst att stå i kassan och vänta på min tur.

Slängde ner varorna i cykelkorgen, log mot min son, satte mig på sadeln och hoppades slippa kliva ner från den. Vi cyklade snabbt hem och jag kände mig väldigt glad att jag inte har vita byxor och är över 30.

Kram Sara

I dag har vi ätigt avhuggna fingrar och konstigt nog gick de åt i flygande fart. Inga sura miner utan muntert prat. Det är bra med kokböcker som har knasiga recept.

Annars har jag ägnat dagen åt att fixa med barnen. Mat, simskola, mat, simskola, fika, disk, tält upp och barn som leker överallt. Ganska skönt med en  massa liv. Jag är bara inte riktigt i fas med hemarbete, det gäller att ligga steget före. Blir nog bättre nästa vecka när jag kommit in i rutinerna.

Jag och F sitter här i soffan och funderar på om vi ska göra samma sak som i går, att somna sittande. Han är fortfarande inte så sugen på att sova. Ljusa nätter!

Jag har sagt mitt första ord på Swahili så nu är jag lite sugen på att få lära mig mer.

Kram Sara

Sitter här med en väldigt trött kille. Han vill aldrig gå och lägga sig på kvällarna. När man väl fått honom i säng så går han upp för han är hungrig, kan inte sova, alla Alfons orsaker som man kan tänka sig. I dag väntar jag på att utmattningen ska hjälpa mig med nattningen. Han sitter stilla och andningen blir lugnare och ögonlocken tyngre. Snart är det nog dags för John Blund.......

R har fått förlängning på sitt nya jobb med 4 veckor till. Det betyder att vi inte kommer ha någon gemensam semster det här sommaren. Det var länge sedan vi hade semster tillsammans. Jag har jobbat de flesta sommrar sedan F föddes och den här sommaren är det Rs tur. Jag längtar efter att kunna planera en riktig semester med hela familjen. Det blir väl någon gång i framtiden när jobb och pengar är säkrade.

Nu ligger min lilla älskling stilla och snarkar. Han är så söt.

Gårdagen var hektisk med tre guidningar och två cykelturer upp för långa backen. Trodde att det skulle kännas mer i benen i dag än vad det gör. Flåset är väl inte det bästa men det brukar ordna sig till slutet av sommaren. Jag har haft osannolik längtan efter att springa. Det är mycket konstigt för jag har inte gillat att springa sedan jag sprang en tävling i nian med astma. Kanske är det så att träningen kan bli njutfull igen.

Kram Sara

Nu har det varit ett långt uppehåll men jag har verkligen inte velat vara med. Orkar inte med något, lite svartsyn, vill inte umgås med människor. Depp på gång? Det är inte så konstigt säger R och han har väl rätt. Det har inte varit ett lätt år eller två. Nu när R börjar må bättre är det som om mina känslor hinner ikapp. Jag blir ledsen och vill dra täcket över huvudet. Sova klart och bli glad.

Jag har fått någon hormon obalans och det gör väl inte saken bättre. Migrän, finnar, ömma bröst och menssmärtor som en tonåring. Kanske är jag på väg att bli 15 igen...usch

Jag hade tänkt att plugga i sommar. Hittade några riktigt roliga distanskurser som jag kom in på. Nu blir det inte så för R har fått jobb i 5 veckor under sommaren. Jag hade tänkt plugga på heltid, guida så mycket jag kan, lite andra jobb, vara nere i ateljén och tillverka saker, umgås med barnen, renovera huset, semestra och lite annat. Jag har tänkt om. Jag kommer att bli tvungen att göra något halvdant för att få tiden att gå ihop. Det vill jag inte. Jag behöver inte vara en duktig flicka för att bevisa att jag kan. 

Det som jag behöver just nu är vila och att känna glädje. Jag försöker hitta kärlekskänslan som i vanliga fall ständigt är närvarande. Det är jobbigt när man inte har den. Jag känner mig verkligen negativ och vill bara gömma mig. Det är dumt. En putt åt rätt håll kanske behövs.

Kram Sara

Idag har vi haft en underbar dag. Det är förskolansdag och alla förskolor i kommunen träffades och hade kul. Jag och F cyklade ner til stan och träffade resten av hans dagis. Det var Alfonstema. Vi snickrade en helikopter, blåste såpbubblor, sjöng Alfons sånger, klättrade i träd.

Det var fullt ös hela tiden och vi hade jätte roligt. När vi skulle ta cyklarna hem igen så var de helt inknytna i garn. Det fanns en knytstation som blev större och större under dagen. Det blev som en gigantisk spindelväv mellan träden och cyklarna och staketet. Ett kreativt kaos.

Väl hemma var barnen riktigt glada och då blir jag också glad. F sprang in och ut mellan husen och grannarna. Det har blivit en hel klunga barn i samma ålder i kvarteret. F har äntligen blivit tillräckligt stor för att gå runt själv till sina kompisar. Frihet! Det kommer att bli en bra sommar.

Kram Sara

Just nu ligger jag steget efter. Jag har glömt att räkna med misslyckande tid. Det är sista etappen i skolan och allt ska vara klart. Jag har planerat och planerat för att jag inte ska vara ute i sista minuten och känna pressen och paniken när deadline börjar närma sig. Det har inte gått så bra.

Jag vet inte varför jag så ofta hamnar i den här situationen. Vad gör jag för fel? Jag tycker att jag är ganska duktig på att planera men kanske inte på att genomföra. Jag fladdar ut och börjar göra andra saker. Hur håller man sig till huvudspåret? När jag satt och målade trodde jag att det skulle gå snabbare men jag blev tvungen att ganska ofta gå och göra något annat. Det hade jag inte räknat med. Målningarna blev inte så bra och då får man börja om från början igen. Kankse är det där felet ligger....Jag tänker inte på att man har motgångar och måste anpassa sin tid efter det?

Har du några tips?

Kram Sara

Full fart just nu. Snart ska allt vara klart till skolan. Jag ligger fortfarande efter sedan Kina resan så det är bara att lägga i en extra växel och måla, måla, måla. Jag har ett stilleben i akryl, en egen komponerad akrylmålning, två "måla som" bilder och en del kvar att skriva innan jag är klar.

Sedan är det allt det där andra som man ska göra som städa, pyssla i trädgården, ta hand om barnen, tvätta, planera, allt möjligt med andra ord. Fredag är deadline så det är bara att fokusera på det jag måste göra. Varför sitter jag här och bloggar kan man fråga sig........

Det är en tanke som jag inte riktigt kan få ut ur huvudet och det är yta. Det är så otroligt spännande hur vi framställer oss själva. Vilken bild ger vi vår omgivning? En del är medveten, en annan omedveten. Jag tycker verkligen att det är så spännande när människor ger en bild av sig själva, berättar hur de är och verkligen målar upp alla sina bra sidor. Tänk att vi alla är så otroligt rädda för att visa alla våra delar. Styrkor och svagheter.

Undrar om människor behandlar en olikt beroende på hur man ger sken av att vara. Om jag framhåller mig själv, ser människor mig som att jag är mer framgångrik än om jag inte pratar om mig utan visar mina kunskaper?

Jag tänker mycket på ord och handling. Det går ju att säga ganska mycket saker. Ord är lätta att få ut ur munnen. Kvitter, kvitter. Åh du är så bra, jag har lyckats bra med det här men känslan och tanken behöver inte vara med. Handling genom att ta sin tid och visa vad man känner eller att man tar ett steg tillbaka för att lyfta någon annan. Det är inte alltid lika lätt.

Det här har med roller att göra. Jag är medveten om det. Jag läste intressanta böcker om våra rollspel när jag läste sociologi. Jag känner mig verkligen nyfiken på hur samspelet mellan människor fungerar. Det är så många faktorer som samverkar när vi förhåller oss till varandra. Det lär väl ta hela ens liv innan man riktigt förstår hur allt hänger ihop. I bland känner jag att jag får lite glimtar om hur allt funkar och det känns underbart, upplysande men det är svårt att behålla det ljuset. Jag fortsätter att fundera.....

Kram Sara

Nu har det varit en vecka av födelsedagar och vitsipporna får mig alltid att tänka på när jag väntade mitt första barn. Jag var så tjock om magen att det knappt gick att böja sig när jag plockade sippor i väntan på M. Det var en spännande tid.

Jag har varit i skolan och redovisat hela dagen i går. Vi har haft fördjupningsarbete och alla hade gjort så fina saker. Det var många målningar av riktigt bra kvalité. Det kändes lite tråkigt när jag kom med min svarta keramik men jag blev väldigt nöjd över resultatet och allt behöver inte vara färgsprakande.

Jag väntar fortfarande på den där positiva boomen. Jag vill känna mig glad en hel dag. Det är som om allt jobbigt ligger i ett hål och sakta fylls på med lite ljus. Nu är jag sugen på att det svämmar över.

Jag tänker hårt på vem jag är. Jag känner mig väldigt stadig i mig själv men vill kunna släppa saker och bara få vara. Det är ju trots allt väldig bra kring mig och jag vill kunna njuta. Kanske är det skrattfester jag behöver.....att bli förlöst, inte hålla inne med rädslan.

Kram Sara