Vi blev 8 st under natten. Vår familj, bästa kompisen, lillebror, hans fästmö och pappa. Pappa var så trött när han kom fram att vi inte ville att han skulle sätta sig i bilen och åka hem igen. Det är farligt att sova när man kör bil. I bästa fall hamnar man i diket.

Jag tycker verkligen att det är trevligt när huset är fullt. Det är skratt, stök och liv.

I dag är julen nära, det kommer nog vara svårt att sova i natt. Jag ser hur barnen blir pirrigare och pirrigare. Hur många paket får vi? undrar de. Vi retas och säger att vi inte ska öppna dem innan nyår, att alla paketen är till någon annan eller så är det bara kalsonger i de stora paketen. Barnen skrattar och gissar vad som är i paketen. Det är väldigt bra gissningar.

Nu ska jag sätta i gång med det jag tycker är allra roligast. Att baka och stöka i köket. Jag blir så avslappnad när jag bakar. Det blir bröd, kakor, färskost, lite marmelad och annat smått och gott. Hurra, vad jag ska njuta i dag!

Kram Sara

En snabbis innan jag somnar.......

Det var otroligt vackert när vi åkte in mot storstan i dag. Solen sken, det låg snö på alla träden. Väl i stan såg vi regnbågen. Den var helt rak. Jag fick en skön känsla i kroppen. Den tänker jag behålla i dag.

Jag tänker på min vän och håller tummarna för att allt kommer gå bra i morgon. Jag är verkligen ledsen att jag inte kan vara med.

Kram Sara

Tre dagar kvar innan dopparedagen och jag har tryckt på pause-knappen i en vecka. Nu är det dags att ta tag i saker igen.

Vi ska ut och storhandla för i morgon kommer lillebrors fästmö och ska stanna hos oss under jul och mellandagarna. Mamma är på väg till Kiruna för att fira helgerna med min gudmor. Det blir en annorlunda jul i år utan hela stora släkten men vi behöver lugn och ro för att bli hela. Små steg försöker vi ta.

I dag är det årets kortaste dag men vad gör väl det när snön ligger som ett tjockt täcke över hus och träd. Jag älskar att bo här.

Barnen hoppar upp och ner av förväntan. Hela december har bara varit en lång väntan. Snart, snart är det jul. Jag försöker strunta i måsten och bara göra det som är roligt. Borde därför helt släppa det där med att städa men jag dammar och tvättar fönster. Finner faktiskt en glädje av att torka bort de tjocka lager av damm som ligger som ett täcke av snö på alla mina saker.

Det är väl bara orken som tryter. Precis som mamma och min bror har jag högar av papper som väntar på att jag ska sätta in i pärmar. Det tar energi. Mitt nyårslöfte ska bli att börja rensa hårdare bland mina papper. Jag vill inte att de ta över mitt liv. Dela upp, ta små steg och gör det jobbiga på direkten. Då borde saker kännas lättare.

Jag har haft en skön morgon för mig själv men nu har nästan alla vaknat så jag ska börja skriva mina listor. Att göra: handla mat, plocka undan sommarskorna, städa badrummet, dammsuga.............

Kram Sara

I dag har vi varit på terapi och det känns riktigt bra. Små framsteg som börjar kännas som stora. Jag börjar tro att vi kommer att klara det här. Det känns skönt i magen.

Vi har bakat pepparkakor i helgen. Ms bästa kompis var här och han gjorde en bil.

Vi håller på och bakar vårt pepparkakshus. I år blir det en kyrka. Det var M som bestämde det. Han ska inreda den så det kommer nog att ta sin tid.

Kram Sara

Livet känns väldigt intensivt just nu därför att det händer så mycket på insidan.

Jag släppte taget i onsdags och försökte känna hur det är här och nu. Man får känna sig ledsen, upprörd och glad. Det svåra är väl att det är så lite man förstår.

R och jag har känt varandra i 16 år. Vi var ganska unga när vi blev tillsammans. Han är min första och största kärlek. Det var stora och svinlande känslor när vi blev ett par. Nu har vi levt hela vårt vuxna liv tillsammans och ibland är det som att man lever i det förflutna.

Det är minnen och gamla känslor som dyker upp och sitter i vägen när man ska börja leva här och nu. Det är otroligt positivt att minnas de varma kärlekskänslor som man hade när man träffades. Samtidigt dyker det upp saker som hände för tio år sedan som man fastnar i. Vi har upptäckt att vi ofta hamnar i gamla roller som är svåra att ta sig ur.

Det är en utmaning att se sig själv.

Kram Sara

Gårdagen var härligt intensiv men i dag känner jag hur gråten sitter i halsen. Det är skratt och gråt om varannat. Jag vill inte vara hemma. Det är som att befinna sig i ett vakum. Jag vet att allt det underbara som jag har haft finns under ytan men vägen dit känns lång och ostadig. Hur ändrar man på sitt sätt att vara när man inte vet vad det är man gör?

Kanske är valen jag gör fel?

Jag går in i mig själv, gör mig oanträffbar, otillgänglig, kall och hård. Väntar på att någon annan ska ta kommandot. Jag får verkligen anstränga mig för att fokusera på mig själv. Jag gör mig osynlig.

Jag måste fortsätta att utmana mig själv, inte gömma mig från världen. Göra nytt, ta nya steg i en gammal värld.

Kram Sara

Vilken härlig helg det har varit. Jag är väldigt nöjd. Det här är en bild från ateljén med mina pepparkakor. Jag fick nästan alla sålda vilket är bra tycker jag. Det har varit en massa trevliga människor på besök så jag kan inte annat än att ligga här med ett leende på läpparna. Tack!

Kram Sara

Jag är helt slut för det har varit en lång vecka. Ögonen känns smuliga och huvudet tar lång tid för att tänka men för att summera dagen så kan jag säga att allt har gått bra. Det har varit en stadig ström med besökare trots det kassa vädret. I förrgår låg det ett vittpuder av frost över hela nejden. I dag öste regnet ner och det var ca 4 grader. Inget väder man vill vara ute och julshoppa i tänkte jag.

Vi hade det varmt, skönt och mysigt i vår ateljé. Jag sålde för lika mycket idag som jag har sålt under hela sommaren. Jag är nöjd men det handlar inte om så stora summor. Jag har precis tjänat ihop till en hyra. Det är en dyr hobby jag har.

Kram Sara

P.S jag kommer vara i ateljen från kl 14.00 i morgon D.S