Hela huset ligger inbäddat i snö. Vi har en skön bubbla omkring vårt hem. Ikväll har det kännts mjukt hemma. Barnen har skrattat och lekt tillsammans. F och jag lagade strömming till middag och det blev gott. Alla hjälper till. Det känns som om vi kanske har tagit ett första steg mot en kärleksfull framtid. Jag fylls av hopp.

Imorgon bär det av till Uppsala. Vi ska ha möte med kuratorn på habiliteringen. Mina föräldrar och jag ska försöka samtala om min brors framtid. I bästa fall pratar vi om hur vi tillsammans ska göra för att min bror ska ha det så bra som möjligt. I värsta fall drar "ditt fel-debatten" igång för hundrade gången och då kommer vi inte att komma någonstans. Jag håller tummarna och tänker på lösningar. Det blir lättast så.

Kram Sara

Ligger här nybadad och insmord. Det har varit mycket känslor den senaste tiden och jag tänker så det knakar. Är det ovanligt att ständigt ha pågående samtal med sig själv i huvudet?

Jag trodde att alla har det men så är det tydligen inte. Jobbigt är kommentaren som jag fått men jag är så van vid rösten att den är självklar.

Samtalen är oftast väldigt bra och intressanta. Ibland är det som att lyssna på en gammal repig skiva men när det är så försöker jag blockera tankarna och tänka på något nytt.

De gångerna som det är tyst är när jag håller på med mina händer och hantverkar. Jag skulle kanske behöva mer stilla tid i huvudet.

Har tänkt på en annan sak, det här med att känna att man är värdelös.

Tänk att det är så vanligt! Att nästan alla går omkring med en känsla av att vara värdelös. Det lustiga med det är att de personer som jag känner som är mycket kompetenta och ambitiösa är de som känner sig värdelösa.

Tänk så fel man kan ha! För att få bort känslan av värdelöshet överkompenserar vi och blir fantastiskt duktiga istället utan att förstå det. Det är som om man är livrädd för att vara något som man inte är. Alltså helt onödigt. Det gäller nog att man börjar känna tillfredställelsen av att vara bra. Att det ska vara så svårt........

Kram Sara

Nu är jag trött.

Tack för kommentarerna.

Jag får skriva mer sedan men jag måste krypa ner i sängen och sluta tänka så mycket.

Kram Sara

Idag har jag gråtigt. Tårana bara rullar ner från mina kinder. Jag tror att det är för att mina känslor börjar hinna ikapp mig. Jag har hela tiden försökt att orka med och ha siktet ställt i framtiden. Nu har jag börjat tänka och känna. Tydligen är jag ledsen.

Det är faktiskt ganska skönt att gråta, man blir lite avslappnad efteråt.

Barnen och jag har haft en trevlig dag ialla fall. F har lekt med sin kompis och M med sin. Vi har gjort strumpdockor och F har spelat dockteater. Det blev en haj och en Rock´n rollkille.

Imorgon är en ny dag.

Kram Sara

Jag har fått kvarterets snyggaste brevlåda. F har målat.

Det skulle bli flames men det är svårt att måla så nu är det blommor och robotar på lådan.

Jag skulle bara sätta fast lådan lite bättre när jag upptäckte att det växte gröna alger på den. Jag tvättade den och såg en helvit låda, då behöver man färg. F fixade det riktigt bra tycker jag.

Annars har vi väntat på telefonsamtal från R men det har inte kommit på 4 dagar så han har det säkert bra.

Vi åkte över till mammas födelsestad och träffade min morbror och hans nya tjej. De verkade nyförälskade och jag tänkte på hur vana mina kusiner måste vara med nya relationer i sina liv. Det finns inga andra jag känner som har så många släktförbindelser som de.

Vi hälsade på hos mammas barndomsvän. Hon har köpt ett stort hus i stan. Vi blev varmt välkomna som vanligt. Jag fick också chansen att känna på gammalt porslin. Det är fantastiskt att få hålla i sin hand. Att se hur man ringlat upp godset och glaserat. Spännande.

Själva anledningen till resan var att besöka kyrkogården. Det är ju trots allt Alla helgonsdag och kyrkogårdarna är så vackra. Den kyrkogården mina mor och farföräldrar ligger på är bland de finaste jag har varit på. Tusentals ljus, ekumeniska gudstjänster, bön, fika, samvaro. Jag gillar det stark.

Gravhjärta hos farmor och farfar

Att ha en tro är fantastiskt. Jag har sett det på många olika ställen, att tron kan skapa hopp, gemenskap, förtröstan. Tro är det underbart men det finns också nackdelar som jag såg hos t.ex. Livets ord. Att inte få ifrågasätta, att bli skrämd till lydnad, att det finns endast ett rätt sätt att tro på. Fin balansgång det där.

Jag tror på oss människor, att vi är hoppet och att det är upp till oss att göra det bästa av oss.

Kram Sara

Migrän nu igen.

Jag är så trött på att ha huvdvärk.

Kan man byta huvud med någon?

sara

Sitter här och känner mig otillräcklig. Det är så typiskt att man aldrig är tillräckligt bra. Att man aldrig är "good enough". Jag har kommit på mig själv att jag ser mig som älskad men värdelös. Det får stora konsekvenser för mycket i mitt liv. Vad ska jag göra åt det?

Hur får jag ett värde? Är det sakerna jag presterar? Genom att bara vara? Jag tror att jag är ute på helt okänd mark för mig själv. Det är så lustigt för trots att man är vuxen så finns det ett litet barn inom mig som är helt ovetande om vuxenvärlden. Jag får ta mitt lilla barn i handen och leda mig in på nya vägar.

Kram Sara

Sitter här med röda ögon för vi har varit och badat. Jag försöker göra saker som jag annars väljer att skjuta upp och idag var det första gången som jag tog med båda barnen till badhuset.  Det är konstigt att jag inte har gjort det tidigare för jag älskar att bada men när man har killar blir det besvär med olika omklädesrum. M tyckte tidigt att det var viktigt att byta om på herrarnas och jag vill gärna ha koll.

Som alltid när man ska göra något med barnen för första gången blir de väldigt uppspelta. Barnen och bästa kompisen hoppade runt och frågade gång på gång om jag var klar och om vi skulle åka snart. Brorsan satt vid datorn och skulle packa. Jag försökte komma på vad vi skulle ha med oss. Hopp, hopp och så bar det iväg.

Killarna cyklade iväg i en väldig fart och brorsan + jag gick. Som vanligt blev jag splittrad mellan brorsan och barnen. Jag hann inte ge barnen förutsättningarna och brorsan behöver ha koll på sin dag. Allt löste sig till slut och vi hade en riktigt rolig eftermiddag. Måste säga att vi har ett fantastiskt badhus här i stan. 30 kr för bad och så får man en egen handduk. Lyxigt! Jag kommer att bada med barnen oftare.

Kram Sara