Idag har jag och R varit på vårt första gemensamma terapibesök. Det blev tårar och skratt. Jag tror att det är viktigt med hjälp från någon utomstående så att man inte fastnar i gamla hjulspår utan hittar nya lösningar. Eller som jag förklarade för M att gå till en terapeut är som att få tillgång till facit. Man kan få olika hjälpmedel utan att behöva uppfinna alla själv.

Det blev mycket fokus på mig idag och jag har en viss förmåga att styra samtal när jag tycker det blir jobbigt. Det finns ju så mycket jobbiga känslor som ligger dolda och de gör man ju allt för att undvika. Jag är ju en mästare på självkontroll eller.................. kanske inte alls, utan att det har blivit ett sätt för mig att hålla ihop. 

De senaste 10 åren har jag faktiskt mått väldigt bra, nästan helt utan ångest. Jag har visserligen många bitar som jag måste jobba mer på men jag älskar mig själv och det är bra. När vi åkte hem i bilen var det mycket som snurrade i huvudet och ett ord dök upp Värdelös. Det kommer jag bli tvungen att fundera mer på. 

Nu är jag trött och har känt mig lite ledsen men det är bra för det betyder att jag är på väg.

Kram Sara

Idag har jag inte varit produktiv. Vi slappade hela förmiddagen och en bit in på eftermiddagen innan jag började komma igång med våra rena lakan som skulle vikas. Jag började men det tog tid innan jag avslutade. Jag sorterade kläder och rensade i våra garderober, städade lekrummet och lite annat som behöver göras. Det blev alltså stökigare än när jag började. Fint jobbat!

Jag har så klart glömt att göra alla viktiga saker som att ringa till mina vänner, planera veckan och sånt. Vi räddade i alla fall M från att bli en isbit. Han har sovit över hos sin bästa vän och skulle cykla hem när en riktig hagelskur bröt ut. Vi la märke till den så vi hoppade in i bilen och letade efter vår son för vi visste att han bara hade en tunn höstjacka på sig.

Han kom gående med sin cykel och var helt genom blöt. Det hade varit för svårt att cykla med hagel i ansiktet. Jag hade med torra kläder och en filt så det var bara att stoppa om honom och vara förundrad över att han blivit så stor.Jag avslutade kvällen med att kolla på tv och stryka örngott så nu kan vi krypa ner i en nybäddad säng.

Kram Sara

Tack för alla kommentarer. Det är jätte kul att läsa dom och att veta att ni läser min blogg.

Jag har migrän, som vanligt kan man kanske tillägga. Jag har glömt att äta och dricka idag och det är inte världens bästa kombo när man har anlag för migrän. Jag åt frukost men hade inte tid med något mer förän vid sjutiden. Det är så tokigt för jag klarar mig ganska bra utan mat och vatten eller jag får migrän, fryser och blir trött men känner ingen hunger.

Jag har guidat en dubbel idag och det var så gulligt för de bad speciellt efter mig. Två timmar på raken är lite mycket och så var det barn med och det är jobbigt att lyssna under så lång tid. Jag försökte ta god tid på mig och göra det mer till ett samtal än en spikad guidning. Sällskapet var trevligt och jag hoppas att de tyckte om guidningen för jag var ganska nervös innan. Det är ju inte var dag man blir efterfrågad.

Jag började morgonen med att baka en kaka till föreningsmötet jag skulle på och efter guidningen som drog över tiden cyklade jag det fortaste jag kunde till mötet. Där satt alla och hade bara någar droppar kvar i kaffekopparna. Nåja, kakan var god tyckte alla och så spikade vi programmet till nästa termin. Hoppas det blir bra.

Kram Sara

Sitter och tittar på resor till Kina och tänker på det här med utanförskap. Jag är till utseendet en ytterst normal svensk, jag har ett vanligt svenskt namn och två svenska föräldrar. Trots detta känns det ofta som om jag inte hör hemma här, att jag har fel varudeklaration. Det är lättare att vara utomlands för då är jag en främling men här är jag inte det.

När jag var liten var mina föräldrar med i Svensk-Kinesiska föreningen och jag blev väldigt präglad av den Kinabilden. Jag misstänker ibland att jag var mer hemma på vissa kinesiska saker än svenska. Mamma lagade kinamat, jag åt kinagodis i rispapper, hade en stickig panda som gosedjur, kinaskor, kinesiska barnböcker och min första plastdocka var Mao Z. Jag är vuxen nu och det är märkligt att vara präglad av ett land jag aldrig varit i.

Det här med att känna ett utanförskap har nog mer att göra med att jag är syster till en bror med Down´s och att vi flyttade mycket när jag var liten och att min familj inte riktigt är som alla andra. Det konstiga är att det inte syns utanpå utan bara märks på insidan.

Idag har det annars varit en riktigt rolig dag, livet har bara flytigt på och jag har blivit erbjuden att åka på en resa till Oslo nästa vecka. Hurra vad det ska bli roligt och tack för att jag får följa med! Glad, glad, glad.

Kram Sara

Oj, igår somnade jag i soffan så det blev inget bloggande. Just nu ligger jag i sängen, lyssnar på regnet som vräker ner och har varit på kalas. Det blev några glas vin så sova kommer jag att göra utan några problem.

Vi firade av sommaren på bryggeriet med knytkalas. Det var vin, pajer, sallad och en mastig chokladkaka till efterätt. Jag är mätt och nöjd.

Idag har jag jobbat till F stora glädje. Äntligen fick han gå till dagis och leka med sina kompisar där. Brorsan var också nöjd för vi fixade till hans rum. Jag skruvade upp ihop en bokhylla så nu börjar hans filmsamling ta form.

Kram Sara

Nu finns lukten av nygräddat bröd i vårt hus igen. Vi har bakat och lagat mat. R lagade stek till middag, vilket var första gången för honom. Det blev väldigt gott så nu är det bara att fortsätta lära sig mer maträtter.

Jag ska snart ut och verka som brevbärare för teaterföreningens räkning. Det är lite mörkt ute så vi får se hur det går.

Jag är helt stel i nacken och tankarna rusar runt. Det gäller att ha en positiv inställning men trots det fylls huvudet av helt andra tankar och jag känner hur hornen växer ut. Jag måste andas och göra något helt annat. KAnske är det bra att vara brevbärare i sådana lägen.

Kram Sara

Migrän idag, migrän i lördags. Försöker min kropp säga mig något?

Nu har lillebror och jag upplevt Globen och premiärmatchen mellan Detroit och St Louis. Brorsan var lycklig och då är jag glad. Det är verkligen intressant att möta en kultur som man inte är van vid. Vid en första anblick ser man fulla män som brölar men så dyker det upp några kvinnor med autografer på sina matchtröjor och tittar man lite mer nogrannt ser man män med sina söner och riktiga hockeynördar. Vi satt brevid två äldre kvinnor som åkt hela vägen från USA för att titta på matcherna.

Hockey är i och för sig ganska likt teater upptäckte jag. Det handlar mycket om underhållning när spelarna värmer upp, pausemusiken och allt det som händer runt matchen.

Här står Mats Sundin som fick stående ovationer när han kom in.

Det var många som hade röda tröjor för Detroit är ett lag med många svenskar i.

Vi var några av de första som klev in på arenan när portarna öppnade kl 18.00 Det konstiga var att man inte fick ta med sig några flaskor in och att all vätska som såldes på arenan skruvade de av korkarna på. Försäkrings skäl tydligen men vad kan man göra med det? Vi hade precis köpt Mer men det var bara att slänga i papperskorgen annars hade vi väl byggt en bomb.

Jag har väldigt roligt åt spelarna när de värmer upp. Under matcherna är de matcho och vill bra gärna slåss men under uppvärmningen ser de mer ut som ballerinor när de strechar. 

Innan matchen börjar ska nationen hyllas genom sång och jag som tycker att nationalism är lite fånigt märkte att en fullsatt Globen till och med får mig att bli rörd av vår nationalsång när alla sjöng.

Det bjöds också på hårdrock antagligen för att få igång publiken.

Även fotograferna fick ha hjälm på sig men jag tycker att den liknar våra gruvhjälmar ganska mycket.

När det inte var underhållning i rinken så kunde man under pauserna passa på att spela NHL på olika konsoller eller spela andra hockeyspel. Ett paradis för alla spelgalningar som finns. 

Matchen var inte slut för än vid midnatt och vi lyckades missa sista tåget till Uppsala och då undrade brorsan om vi skulle bli uteliggare. Det ordnade sig för vi hoppade på ett tåg till Märsta och pappa kunde hämta oss där men det blev sent så vi var inte i säng för än vid tre. Puh! Det var en lång dag.

Kram Sara 

Sitter här med pappas långsamma dator och ska försöka summera dagen som var igår. I korta drag kan man väl säga att vi hade bråttom. Jag ägnade förmiddagen åt att fylla i timmrapporter och annat och när M kom hem från skolan började jag inse att tiden gått fort och vi hade bråttom.

Jag började packa ihop kläderna som vi skulle ha med oss och kom på att jag inte hade skrivit ut biljetterna. Sprang ner och skulle fixa det och vad händer......Skrivaren lägger av efter en halv utskriven sida. Lite lätt panik började uppstå, försökte flera gånger, gjorde rent skrivaren, inget hjälpte. M fick springa över till grannarna med ett USB men jag var så skärrad att jag missade och spara på USB minnet. Han fick springa över en gång till och tiden tickade på.

Slängde ner kläder i ryggan och så var vi klara. Biljetterna utskrivna. Vi fick till och med vänta på bussen. Men vad glömde jag då.....för det gjorde jag såklart..nämligen necessären. Ingen tandborste, ingen deo, ingen kräm, inget smink och inga smycken. Hur ska en flicka klara sig utan sånt?

Nu sitter jag här framför datorn nytvättad, torr som fnöske, vild i håret, osminkad men med rena tänder så allt är väl ganska normalt.

Snart är det dags för hockey. Matchen går att se på kanal 6 så kanske får ni ser mig och min bror tjoandes. Han ska sitta och heja på båda lagen samtidigt så det kommer vara roligt att se på. (som om att de kommer att zooma in oss bland 13.000 åskådare)

Kram Sara