Nu har det varit en vecka av födelsedagar och vitsipporna får mig alltid att tänka på när jag väntade mitt första barn. Jag var så tjock om magen att det knappt gick att böja sig när jag plockade sippor i väntan på M. Det var en spännande tid.

Jag har varit i skolan och redovisat hela dagen i går. Vi har haft fördjupningsarbete och alla hade gjort så fina saker. Det var många målningar av riktigt bra kvalité. Det kändes lite tråkigt när jag kom med min svarta keramik men jag blev väldigt nöjd över resultatet och allt behöver inte vara färgsprakande.

Jag väntar fortfarande på den där positiva boomen. Jag vill känna mig glad en hel dag. Det är som om allt jobbigt ligger i ett hål och sakta fylls på med lite ljus. Nu är jag sugen på att det svämmar över.

Jag tänker hårt på vem jag är. Jag känner mig väldigt stadig i mig själv men vill kunna släppa saker och bara få vara. Det är ju trots allt väldig bra kring mig och jag vill kunna njuta. Kanske är det skrattfester jag behöver.....att bli förlöst, inte hålla inne med rädslan.

Kram Sara