Nu har det varit ett långt uppehåll men jag har verkligen inte velat vara med. Orkar inte med något, lite svartsyn, vill inte umgås med människor. Depp på gång? Det är inte så konstigt säger R och han har väl rätt. Det har inte varit ett lätt år eller två. Nu när R börjar må bättre är det som om mina känslor hinner ikapp. Jag blir ledsen och vill dra täcket över huvudet. Sova klart och bli glad.

Jag har fått någon hormon obalans och det gör väl inte saken bättre. Migrän, finnar, ömma bröst och menssmärtor som en tonåring. Kanske är jag på väg att bli 15 igen...usch

Jag hade tänkt att plugga i sommar. Hittade några riktigt roliga distanskurser som jag kom in på. Nu blir det inte så för R har fått jobb i 5 veckor under sommaren. Jag hade tänkt plugga på heltid, guida så mycket jag kan, lite andra jobb, vara nere i ateljén och tillverka saker, umgås med barnen, renovera huset, semestra och lite annat. Jag har tänkt om. Jag kommer att bli tvungen att göra något halvdant för att få tiden att gå ihop. Det vill jag inte. Jag behöver inte vara en duktig flicka för att bevisa att jag kan. 

Det som jag behöver just nu är vila och att känna glädje. Jag försöker hitta kärlekskänslan som i vanliga fall ständigt är närvarande. Det är jobbigt när man inte har den. Jag känner mig verkligen negativ och vill bara gömma mig. Det är dumt. En putt åt rätt håll kanske behövs.

Kram Sara