Jag känner mig som en helkass kompis. Jag har så många fina vänner men jag orkar knappt hålla kontakten med någon. Minsta lilla telefonsamtal tar musten ur mig eller det är jobbigt att bara ringa. Jag är trött på att ha det så här. Jag vill ha energi och inte känna mig som en urblåst ballong.

Tack alla ni som står ut med en vän som inte är helt närvarande men som tänker på er alla ofta. Förlåt, förlåt.

Jag tror att det värsta är över för R den här gången men nu väntar en återhämtningsfas. Jag blir trött och inbunden. Jag ser att livet pågår runt mig och jag vill vara med. Kanske att jag kan hoppa på vid nästa hållplats.

Det är lätt att få negativa tankar om mig själv, att brottas med värdelösheten. Jag måste intala mig själv att alla delar av mig är okej. De bra och de dåliga för annars skulle jag inte vara jag. Älska mig själv som jag älskar andra. Mycket!

Kram Sara

 

Ruth

27 januari 2010 18:09

Jag läste igenom just en fin (mycket fin och bra) bok - Monk Sue Kidd "The Secret Life of Bees" - hur det nu kunde laata paa svenska (och jag läste paa estniska). Om du inte har sett filmen, saa rekommenderar jag den boken. (Och titta aldrig paa filmen i saa fall:)). Första 70 sidorna var rätt saa vanliga, kanske traakiga till och med. Men senare blev det om bin, honung, Svarta Gudsmodern Maria - saadana starkastarka symboler för livet, kvinnokraften och saa vidare. Jag-berättaren är en 14-aarig vit tjej, saa det är inte helt konstigt att hon söker sin plats i livet. (Hennes mamma är död och fadern är nästan okommunikativ pluss grym). Hon rymmer med en svart kvinna, faar bo hos tre svarta kvinnor. Annars laater ett saadant innehaall inte alltför lockande, men just det där om kärlek, bin, honung (plus vatten och fisk i motsats - symbol för Jesus). Inte maanga har skrivit kritik i den estniska pressen om boken (förundrar....) men de som har gjort det säger ocksaa att det är lite som en saga och lite mer för kvinnor:). Saa läs, om du har tid eller lust - den gav styrka. Pluss att ibland vill man nästan graata för man känner sig själv som en liten 14-aarig...

 

Ulrika

27 januari 2010 21:00

Jag njöt i stora drag av vårt samtal idag. Jag förstår om du inte kan prata så ofta eller ses så frekvent men det är ok. Allt har sin tid. Vill bara att du ska veta att jag tänker lika mycket på dig och håller dig lika kär fast jag inte träffar dig jämt.
Kram

http://robotteknik.blogspot.com

 

Sara

27 januari 2010 22:30

Jag njöt också och kände sedan att jag vill ha mer :-) Tråkigt att inte orka.

 

Ruth

28 januari 2010 09:56

Allting har sina sidor. För mig har du nästan aldrig varit saa närvarande som nu. Ärligt. Det tycker jag är positivt faktiskt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har varit dålig på att uppdatera men allt har snurrat på i en väldig fart. Det är knappt så att jag hinner med själv. Jag måste nog också börja träna för jag blir så trött fort. Kanske är promenader ett lätt sätt att börja på.   I morgon börj...

Haft en riktigt trevlig helg och då är det väl inte så konstigt att spänningar släpper och jag ligger här med migrän. Får ta det onda med det goda! Nu väntar jag på att min vän kommer så vi kan prata av oss en massa. Det brukar bli långa nätter och t...

   Är nog lite deppig just nu. Det känns faktiskt ganska skönt att konstatera det. Får väl vara nöjd med tårarna som kommer titt som tätt, tankarna som mal på, bristen på energi och längtan efter att vara glad. Det är en process i livet. Kanske är ...

   Vi hör rälsbussens signal och det är lagom varmt här inne. Åskan och regnvädret igår lättade upp den värsta hettan. Vi har varit på semester hos morfar. Det har varit varmt så klart. Barnen har uppskattat det rika djurlivet. Det finns sköld...

     Det är okej med R. De kollade upp alla värden på sjukhuset och han fick komma hem. Nästa dag hade han lite kramp i händerna och var väldigt trött men han hade tur för det hade kunnat gå mycket värre.   Killarna och jag har precis börjat ...